Den långa väntan

Det har nu gått ungefär en och en halv vecka sedan jag var på intervjun i Växjö. Sedan dess har jag hunnit vara i Stockholm i fyra dagar och hälsat på en kompis, jag hann fylla 19 och besöka Växjö igen på andra ärenden. Jag har hunnit få en utdraget ur straffregisteret och ska skicka vidare det till Malmö idag. 
 
Tyvärr har jag ännu inte fått svar från Skandinaviska Institutet/Au pair in America om hurvida min ansökan är godkänd eller inte. Min intervjuare gissade på att det kunde ta upp till två och en halv vecka innan jag fick svar, då det fortfarande är semestertider, men det betyder ju inte att jag gärna får svar tidigare. 
 
Under tiden jag väntar är varje mail en tortyr. När mobilen surrar till och jag vet att det är mail hinner hoppet öka något enormt bara för att bli besviken när det är ytterligare ett mail från Zalando. (De skickar ut väldigt många mail i veckan. Jag borde sluta prenumera på deras nyhetsbrev helt enkelt.)
 
Jag vet att detta bara i början. Jag har läst bloggar om matchiningsprocessen sedan och den verkar ännu mer tortyrliknande, när varje gång man får en notis i telefonen tror att det är en matchning med en familj. Men som Diana Ross hade sagt: "I will survive". Det är bara att vänta tills nästa steg i den här processen kickar igång. 
 
Här kommer två bilder från Stockholm! :)
 
 











Kom ihåg mig?

Jag heter Rebecca, jag är 19 år och jag kommer från Karlskrona. Den 27 december drog jag på mitt livs äventyr och hamnade i South Glastonbury, Connecticut där jag jobbar som au pair i ett år. Jag tar hand om två barn: C som är fyra år och E som är 10 månader. Jag spenderar mina pengar på böcker, mat och resor.


HannaVic logotype