Det är ungefär en och en halv vecka sedan jag matchade med min värdfamilj. Nu har det hunnit lägga sig och jag har pratat med mina två chefer om att jag måste sluta, och jag kan äntligen gå ut med det. 

 

Jag har en värdfamilj! Jag ska flytta till South Glastonbury, Connecticut och jag åker den 27 december! Det är helt galet. 

 

Familjen (#26) är så himla mysig - jag har mamman på facebook och kör imessage med pappan - och de älskar Harry Potter och Disney och deras duschdraperi är i Toy Story-mönster. De har två barn, en pojke som är 4 år gammal och en flicka som är ett halvår. De älskar Downton Abbey så jag får inte säga något om vad som har hänt än och jag har sett bilder på mitt rum (det är lila!) och det känns så rätt.

 

Jag pratade med dem onsdagen den 28/10 och sen matchade vi redan dagen efter. Helt galet! Det kändes rätt. Jag fick ju kalla fötter å andra sidan, så som man får efter ett så här stort beslut men pappa coachade mig igenom det och nu känns det så himla bra. 

 

Så nu börjar förberedelserna - och en ny kategori här på bloggen. Jag skapar väl den nästa gång jag uppdaterar något om ambassader och försäkringar och packning och allt som ska till innan det är dags för mig att åka, vilket är om 48!!! Herre min get. 

 

 

Vart: South Glastonbury, Connecticut

Barn: Pojke, 4 år, flicka, 0 år

Djur: Katter

 

Jag ska antagligen prata med den här familjen ikväll - det börjar bli lite sent att avstyra det pga annat som har kommit ivägen trots att jag egentligen borde skriva och be dem om en ny tid. Det är lite roligt för det är pappan som har skrivit både brev och mail. Det är ju inte så vanligt!

 

 

Vart: Bethesda, Maryland

Barn: Pojke, 3 månader

Djur: Hund

 

Den här familjen har jag mailat och tackat för intresset. Sedan tidigare har jag ju tackat nej till familjer med bara ett barn och med ett barn som är så här litet är det ännu mer nej i magen.

 

 

Vart: Westport, Connecticut

Barn: Flicka, 5 år, pojke, 4 år

Djur: Hundvalp (!!!!)

 

Jag hade fått ett väldigt långt mail från den här mamman när jag vakknade och det var världens bästa mail ungefär. Man ska ju inte prata för mycket om saker och ting men jag hoppas verkligen, verkligen på den här familjen! Vi ska prata med varandra redan imorgon eftermiddag och jag är så peppad. 

 

I hennes mail stod det även att hela familjen älskar Harry Potter och har varit på Wizarding World of Harry Potter i Florida, men inte sedan de öppnade Hogwarts Expressen vilket eventuellt betyder att de vill åka dit igen? Alltså aaaah denna familj! Håll fingrar och tår för min skull. 

 

 

Vart: Winchester, Massachusettes

Barn: Pojke, 5 år, pojke, 1 år

Djur: - 

 

Vart: Palo Alto, Kailifornien

Barn: Tvillingpojkar, 0 år

Djur: Katter

 

 

 

Vart: Washington, District of Columbia

Barn: Pojke, 3 år, andra barnet på väg

Djur: -

 

Jag pratade lite snabbt med denna familjen, som var trevliga men jag kände varken bu eller bä och valde att avsluta kontakten snabbt. Mamman blev ledsen för hon tyckte det kändes bra ... Det var tråkigt och jag ångrade mig nog lite, men nu är det över och jag har gått vidare.

 

 

Vart: Teaneck, New Jersey

Barn: Pojke, 6 år, pojke, 3 år, flicka, 2 månader

Djur: -

 

Den här familjen har jag också pratat med och de var väldigt trevliga att prata med. Vi pratade i nära fyrtio minuter och båda mamman och pappan var med i stora delar av samtalet. Deras nuvarande au pair var också med på ett litet hörn då hon hade hand om den lilla flickan under tiden. Det var den sötaste bebisen jag har sett - det leendet som syntes via en dålig Skype-bild var det största jag har sett. 

 

Tyvärr har jag inte hört av dem mer och de har förvunnit från min sida. Tråkigt men så är det ibland.

 

 

Vart: Salem, Connecticut

Barn: Flicka, 3 år, pojke, 2 år, pojke, 6 månader + flicka, 15 år, pojke, 10 år

Djur: Hundar

 

Jag fick ett bra intryck av den här familjens brev och vi kämpade med att få till en tid så vi kunde prata. När vi väl hade en så ringde mamman aldrig mig via skype, trots att jag var beredd i två timmar att prata. Jag mailade under den första timmen och undrade om skulle inte vi skypea nu? men har fortfarande, 3 dagar senare, inte fått något svar. Jag förstår inte riktigt varför för familjen finns fortfarande kvar på min sida. 

 

 

Vart: Dedham, Massachusettes

Barn: Tvillingflickor, 7 år, flicka, 3 år, flicka, 0 år

Djur: -

 

Den här familjen fanns på min sida i mindre än en dag och vi hade aldrig kontakt med varandra. 

 

 

Vart: Wilmington, Delaware

Barn: Flicka, 10 år, pojke, 8 år, pojke, 13 månader

Djur: -

 

Denna familj matchades jag med i tisdags. Jag pratade via facetime med mamman och minsta pojken (han sa inte mycket haha) igår och det var så trevligt och mamman var så galet rolig att prata med. Hon jobbar en helg i månaden i NYC, så då åker hela familjen upp till hennes föräldrar och bor hos dem under helgen. 

 

Hennes man och syster jobbar båda två som rabbiner och de firar judiska och amerikanska högtider, vilket verkade så spännande. De äter kosher och barnen går i judisk skola. Man skulle jobba lite på morgonen och lite på eftermiddagen vilket kändes hellugnt. Det är typ så det är hemma nu om jag passar min minsta lillebror någon dag och det är inte ett väldigt tungt schema. 

 

Däremot är de i princip vegetarianer. Alla som känner mig vet att jag är otroligt knepig med maten, och att äta vegetariskt i ett år är alldeles för ovant för mig. Jag skulle inte klara det. 

 

Jag har mailat familjen och låtit dem veta detta. Vi skulle ha skypeat imorgn med hela familjen men jag känner att det inte är schysst mot familjen när jag redan nu vet att det inte kommer att bli något. Det suger för den här familjen kändes superspännande men tyvärr. 

 

 

Den här familjen skulle bestämma sig i helgen och medelade idag att de hade varit en annan au pair. Det var inte jätteoväntat eftersom de hörde av sig först idag, så jag har förberett mig, men det är ju fortfarande surt för familjen verkade verkligen superbra.

 

Jag ska ta nya tag när jag får nästa matchning ... Men just nu är jag ganska trött på den här processen. Det är ungefär 6 veckor sedan jag blev godkänd och under den tiden har jag fått 20 matchningar. Jag vet inte hur det står sig jämfört med andra, men jag är ändå nöjd med att min ansökan verkar vara en bra sådan. Jag får också beröm av många för min engelska och att jag vill läsa mänskliga rättigheter efter au pair-året. 

 

Som sagt - nya tag snart. Nu: How I Met Your Mother + lösgodis som tröst.

 

Vart: Merion, Pennsylvania

Barn: Pojke, 0 år

Djur: -

 

Jag kommer ärligt talat inte ihåg så mycket om den här familjen. De hade inte lagt upp sin profil och när de kontaktade mig så var det bara ett väldigt kort mail som undrade om jag var intresserad. Jag svarade nej på grund av ett barn. De försvann från min sida för några dagar sedan. 

 

- Jag har bilen till mitt förfogande de första dagarna den här veckan då pappa är på kurs i Malmö + att det var plättlätt att backa in i carporten? Sann lycka! 

- Jag är bokad på jobb mån-tis-ons och det kan ju alltid bli mer resten av veckan!
- I lördags köpte jag den illustrerade utgåvan av Harry Potter och De Vises Sten och den är så galet vacker att bläddra i, 

- jag åt även på Sjörök med familjen i lördags och jag åt chevré e spinachi-pizzan och jösses amalia så god den var! 

- Jag har fått min nya ljudbok via Audible så nu lyssnar jag äntligen på Queen of Shadows (som är den fjärde boken i Sarah J Maas serie Throne of Glass).

- ikväll pratade jag med pappan i match #17 och det gick jättebra. 

- Jag är sjukt peppad på att vara med i National Novel Writing Month.

 

Och ja, i rubriken citerar jag "one day more" från Les misérables, som firade 30 år på West End i London i torsdags. I fredags såg jag ett klipp från en massa uppsättningar av musikalen, inklusive delar från filmen och Carrie Hope Fletcher (som spelar Éponine just nu i West End) var med i en del och jag började böla i ett personalrum på en förskola. En dag, ja då jävlar ska jag se den! 

Ibland blir det inte alltid som man har tänkt sig. 

 

Jag pratade i fredags med match #11 från Aurora, Illinois. Det var ett jättetrevligt samtal och när jag vaknade på lördagen hade jag blivit erbjuden en plats som deras au pair. Det var så roligt att få det beskedet från en familj som man tyckte jättemycket om! Jag blev otroligt glad men det är ju ändå ett sjukt stort beslut att ta, så jag mailade tillbaka med lite frågor och vi fortsatte mailväxlingen till i tisdags, då jag tackade ja. 

 

Jag gick på moln och började fundera på vilket datum jag skulle ha avskedsfesten med mina kompisar, jag funderade på vilken helg jag skulle åka till farmor och farfar och säga hejdå ... 

 

Onsdag-morgon fick jag ett mail från värdmamman. De hade matchat med en annan au pair. 

 

Mailet var långt och förklarade väldigt bra, men vad hjälper det när man satt på pendeln 06:41. Jag höll ihop det tills jag kom till dagens arbetsplats och hade tid att ringa mamma. Då började jag gråta.

 

Jag var allra mest besviken för jag trodde att jag äntligen slapp den fördömda matchningsprocessen och att jag hade hittat Familjen med stort F och allt det där. Sen står man där och måste a) börja om och b) komma över den perfekta familjen. 

 

Jag har hämtat mig nu. Som ni kanske har märkt så har jag tagit tjuren vid hornen och pratat med fler familjer. Men det är klart att jag fortfarande är besviken. Det kommer jag nog alltid att vara lite. 

 

Däremot önskar jag den här underbara familjen lycka till och jag önskar deras au pair ett världsbäst år i USA. 

Den här familjen ska jag prata med ikväll och jag är så peppad! De verkar superspännande då värdmamman är från Schweiz och pratar franska med barnen och pappan är svensk och pratar svenska med barnen, samtidigt som det gemensamma språket är engelska i hushållet. Deras profil på hemsida är tom men jag fick ett långt mail där hon hade bifogat allt som vanligtvis finns på APiA samt lite till, så det gör ingenting. 

 

De har även utsikt över Harvard University och MIT (Massachusettes Institute of Technology) från sitt hus och bor i en stadsdel som heter Sommerville i Boston om jag har förstått saken rätt. 

 

Deras brev är roligt och väldigt bra skrivet, vilket verkligen fick intresset att gå upp i toppen, och sedan har mamman erbjudit att jag kan få prata med deras nuvarande au pair efter vårt samtal ikväll om jag vill gå vidare. Om inte det kommer upp något alldeles konstigt ikväll så är jag mer än pepp på att prata vidare med den här familjen! 

Vart: Vienna, Virginia

Barn: Flicka, 1 år

Djur: Katter

Det har trillat in lite matchningar samtidigt som jag har jobbat och varit på äventyr. Denna är en av dessa matchningar och det kommer att komma fler inlägg.

Tyvärr känns denna familjen lite "mäh" då det bara är ett barn. Jag har ju redan tackat nej till flera familjer pga att det endast var ett barn i familjen, och denna familj är inte någon skillnad. 

Vart: Aurora, Illinois

Barn: Pojke, 8 år, flicka, 5 år, flicka, 1 år

Djur: -

 

Som sagt, fick en andra matchning igår så nu är jag uppe i elva stycken. Detta är en en familj med en svensk mamma som åkte som au pair på 90-talet och sedan blev kvar. Jag tycker att det är roligt att bli kontaktad av svenskar för som jag kände med match #7 så blir det en annan trygghet. 

 

Det verkar vara en trevlig familj, mamman har redan mailat mig och jag har tyvvärr inte svarat än. Som sagt - flyget var högre prioriterat än att maila med USA igår morse. Jag har i alla fall fått en bra känsla för denna familjen och kommer absolut att vilja prata med med dem.

 

Nu ska maila till gårdagens två matchningar samt match #9 som jag fick precis innan jag åkte. Jag har haft lite kontakt med #9, men har inte mailat tillbaka för andra gången än. Förhoppningsvis kan hon prata idag!

Vart: Arlington, Virginia

Barn: Flicka, 0 år

Djur: -

Fick denna matchning imorse efter att ha trixat en himla massa med min mobil (uppdaterat till ios 9, flyttat en massa bilder till datorn). Tyvärr har de inte bifogat sin essay eller några bilder, men jag mailade dem och bad de skickade dett till mig om möjligt. 

På grund av det så har jag inte fått någon direkt känsla för familjen än, så vi får se! 

Just nu sitter jag på tåget till Lund, där jag ska sova i natt hos en vän till familjen för att sedan åka iväg till Kastrup och flyga därifrån till Charles de Gaulles vid ett-tiden imorgon. 

 

Vart: Aurora, Colorado

Barn: Flicka, 3, flicka, ca 1 1/2 månad

Djur: Hund

 

Trillade ner två mail i inkorgen imorse. Dels från APiA med det klassiska "you have a match!" och ett från mamman i den här familjen. Mailet från mamman var långt och hade ungefär elva väldigt utförliga frågor, men det gör ingenting. Jag förstår hennes synvinkel - hon vill veta att detta stämmer innan hon går vidare och börjar prata med mig på riktigt liksom. Det är helt okej med mig! 

 

Första intrycket är tyvärr svalt av orsaker jag inte kan sätta fingret på. Däremot verkar det trevliga, liksom alla amerikaner. Det är lite roligt för den minsta tjejen är född på min födelsedag! 

 

~ * ~

 

Annars i livet så håller jag på att göra mig redo för en weekendresa till Paris och en kompis som numera bor där. Det är fruktansvärt läskigt för jag har aldrig flugit helt själv innan, mer än från Stockholm, och flyga utomlands och flyga från Kastrup som är en stor flygplats ... Jag upptäckte ju nu ikväll att jag borde skriva ut ett mail gällande bokningen och ha med mig till Kastrup. Det blir ett par nödlösningar imorgon (t.ex. en snabbvisit till stadsbiblioteket för att skriva ut papper, försöka fixa ett kollektivtrafikkort ... aaaah.)

 

Jag ska också hinna städa rummet och packa färdigt och duscha och raka benen och liksom göra allt annat som jag inte hunnit i veckan då jag har jobbat. Jag har jobbat och tack gode gud för det! Det är roligt att jobba på förskolor, även om det är lite jobbigt att hoppa runt på en massa. Jag hinner aldrig riktigt få en connection med barnen och har bara varit tillbaka en gång, och då på den förskolan där jag bor. Hinner aldrig få koll på personalen och jag är för feg för att hänga i diverse personalrum haha. 

 

Däremot är det nog väldigt, väldigt anorlunda att jobba som au pair. Där har du bara ett mindre antal barn och du är där i ett helt år - det är klart att man kommer närmre de barnen än några andra. Dina chefer har du ju också mycket närmre till hands än när man måste jaga dem på telefon hela tiden ... 

 

I vilket fall som helst ska jag se det första avsnittet av Modern Family för den här säsongen, och sen ska jag säga tack och godnatt. Håll tummarna för en god natts sömn, det kan jag behöva efter ett par oroliga nätter.

 

 

Hur snart efter ett samtal kan man maila familjen och säga att man är intresserad mer? Vi har sagt att vi ska ha mailkontakt och prata igen sön-/måndag, men jag tycker verkligen om den här familjen!

Kändes dock som att jag sabbade intrycket lite när jag berättade att jag är något kinkig med maten, men det finns liksom väldigt lite att göra åt det och det är en viktig del av mig som familjer mer eller mindre måste veta innan jag kommer.

Jag hoppas, hoppas, hoppas att jag känner likadant imorgon, och dagen efter det! Efter samtalet med mamman så känns det helt plötsligt som en enormt stor trygghet att ha en svensk värdmamma.

 

 

Den här familjen har också haft många au pairer tidigare vilket gör att det också är en trygghet. De vet hur de hanterar hemlängtan och kulturkrockar på ett helt annat sätt en vad en förstagångsfamilj gör. Vi au pairer går ju gärna runt och tror att vi är förberedda på allt, åtminstone jag, men det visade sig snabbt i samtalet att det var jag inte. Det känns ändå bra och jag håller verkligen tummarna för mig och den här familjen!