Nu sitter jag på ett hotell i Malmö och tittar på Pirates of the Caribbean: At World's End. Detta är min sista kväll i Sverige på väldigt lång tid och jag vet inte ritkigt hur det känns. 

 

Igår var jag i alla fall ute med mina kompisar och oj vad jag grät när jag skulle säga hejdå till alla fina människor som jag har i mitt liv. Mina bästa vänner är de bästa som existerar och jag kommer att sakna er något enormt - ni vet vilka ni är. 

 

Jag packade färdigt i förmiddags och då vägde resväskan 19,1 kilo och handbagget vägde 6 kilo. Sedan tryckte vi ner lite fler saker i resväskan - typ regnkläder och gummistövlar vilket jag korkat nog hade glömt fram tills det var tjugo minuter innan vi skulle åka. Det har jag tryckt ner i väskan nu, tillsammans med lite andra föremål så vi ber till alla gudar som finns att resväskan inte överstiger viktgränsen, dvs 23 kilo. 

 

Mitt handbagge är jag inte så orolig över mer än att alltihopa är så förbaskat tugnt. Jag har tyckt det var jobbigt att bära väskan till och från bilen under dagen ungefär, men imorgon ska jag hänga på tre flygplatser med den väskan. Fy fan säger jag bara. 

 

Jag är också orolig, naturligvis, över alla diverse papper och sånt som måste vara i ordning inför imorgon. Jag tror att jag har koll på det men jag måste gå igenom det imorgon bitti en gång till. 

 

Förutom då att jag har gråtit av och till sedan julafton (sista gången jag gick i kyrkan här hemma, sista gången jag träffade mina kompisar, sista natten jag sov med min lilla katt, sista gången jag duschade hemma ... listan är lång och konstig) så gör jag nu mig redo för sista avsnittet av Downton Abbey och jag kan inte påstå att jag är redo. Så jag kommer gråta fett mycket ikväll och fett mycket imorgon så jag lär ju ha en sjuk huvudvärk under morgondagen. Ser så fantastiskt mycket fram emot det hela. 

 

I ärlighetens namn är jag en blandning av vettskrämd och superpeppad. Kan inte riktigt förstå att jag ska över Atlanten imorgon, men det kommer blir så roligt.

 

Ungefär så snabbt känns det som alla mina tankar går runt i hjärnan just nu. Saker jag ska göra, saker jag borde ha gjort för länge sen, måste köpa detta, måste hinna detta, måste ringa detta samtalet. Så mycket grejer och alldeles för lite tid!

 

Det är bara tolv dagar kvar, varav fyra går bort pga heldag i Skåne innan jul (hejdå farmor och farfar/fira faster som fyller jämnt), julafton, juldagen, annan dag jul och INGENTING ÄR ÖPPET. Alltså måste jag ha handlat allt jag behöver handla den 22 december. Och tills dess är det en vecka. Varav jag jobbar tre dagar till.

 

Just nu känns det som att jag klagar en del och jag vet att jag gör det. Jag måste få ur mig stressen någonstans och det blir här idag. 

 

Jag har börjat skriva en packningslista och en inköpslista men som sagt, det snurrar. Resefebern har också kommit och jag har börjat sova dåligt om nätterna, vilket jag inte har gjort sedan veckan med uppkörningen. (Innan dess var det studenten och innan dess var det resan till Sydafrika. Detta har varit ett himla roligt men sjukt stressigt år.)

 

 

Men julkänslan gör sig till känna allt mer för varje dag som går! I helgen var det Lucia och jag var brandvakt på Karlskronas bästa luciatåg i lördags (Fredrikskyrkans flickkör). Om ni får chansen så måste ni gå i mitt ställe nästa år för det är verkligen magiskt! 

 

Vi klarade oss undan bränder och avsvimmade tärnor i en fullsatt kyrka (så fullsatt att vi fick säga nej till folk som ville komma för att det blev en brandrisk)! Det var första gången jag var brandvakt så det var lite nervöst också ... Jag har heller aldrig sett någon som svimmat så jag var kanske inte bästa valet av brandvakt. Men som sagt, allt gick bra! 

 

I söndags gick jag i Luciatåg och jag är nog inte nöjd med min del i det hela egentligen, men folk säger att det lät bra så jag litar på dem! Det var himla stressigt där också med små barn som skulle vara med, ett litet tärnljus som gick sönder 2 minuter innan vi skulle gå in och min lillebror fick näsblod strax innan det på sitt stjärngosselinne ... Allt löste sig och blodet gick bort i tvätten faktiskt! 

 

Just nu vill jag bara att veckan ska ta slut för det innebär äntligen lite ledighet (tror jag ja ...) och så är jag skittaggad på att se följande julfilmer:

 

 

 

Men nu är det gjort! Ca 9000kr för programavgiften, och sen är det ju pengar hit och dit till andra organisationer så som amerikanska ambassaden för visum (1360kr), internationellt körkort från Motormännen (250kr?) och polisen för utdrag (192kr) och så var det några saker till. 

När jag bara funderade på att ansöka förra hösten räknade jag en del på kostnader osv och Skandinaviska Institutet/Au pair in America var billigast av dem jag kunde tänka mig att åka med. 

Fast jag fastnade nog egentligen SI för att jag bara hade hört bra grejer om dem via bloggar. Matchningsprocessen var också en avgörande del - det här med att man kan få flera matchningar samtidgt har jag inte hittat hos någon annan organisation. Det kändes viktigt för mig att kunna prata med många och att jämföra familjer mot varandra.

Allt det slutade ju bra! Här sitter jag nu, på väg in till jobbet, med 8 arbetsdagar kvar och sen är det nio "lediga" dagar innan jag åker! Galet. Så mycket kvar att göra. 

Vi hittade ut till ambassaden, men eftersom klockan var typ 6:30 så åkte vi och åt frukost på hotell, vilket var trevligt. Vi hann med en liten promenad runt kvarteret och diskuterade lägenhetsliv (jag trivs inte i lägenheter, pappa skulle, om han nu bodde i Stockholm, gärna bo mitt i stan). Vi fixade nya bilder till visat eftersom jag tappade bort de bilder jag tog för typ tre veckor sedan. 

Väl ute vid ambassaden så stod jag i kö i ungefär en och en halvtimme utomhus. Svinkallt. Deras säkerhetskontroller är så sjukt överansträngda egentligen, men så är det ju också USA vi pratar om.

Väl inne fick jag lämna ifrån mig mina papper, och sen var det väntan igen - i typ en timme till. Jag blev uppkallad för att lämna fingeravtryck och fick sedan vänta i tio minuter till kanske innan det var dags för min intervju. 

Intervjun tog max 4 minuter och jag svarade på saker som vad heter barnen, vart ska du, ska du studerar där, ska du ha roligt? Jag fick veta att mitt visa var godkänt och det kommer att skickas hem till mig under veckan typ. 

Det enda som var lite spännande var att framför mig i kön (och sen även bredvid mig i väntrummet) var Bill Skarsgård.

Idag har jag också fått mina flygtider! Den 27:e december är det alltså Köpenhamns flygplats som gäller, sedan  är det mot Berlin och sist mot New York. På flyget mot New York åker jag tillsammans med några andra tjejer från chatten vi har, så skönt att redan ha fått kontakt! 

Och dessutom är det inte svintidigt på morgonen så allt kan gå i godan ro och förhoppningsvis får jag i mig frukost! 

Man får ju under sin intervju skriva under ett papper som ska skickas vidare till polisen, och jag skrev under något men vi kom överens om att min intervjuare skulle ta hand om det. 

I samma veva beställde jag ju vanliga utdrag från brottsregistret till diverse jobbansökningar. När jag sedan fick ett brev från polisen (sent i augusti/tidigt i september) så skickade jag ju iväg det till Skandinaviska Institutet som instruerad. Där fick jag höra att det var fel papper och jag fick skicka efter ett nytt.

Så jag skrev ut en blankett, skrev på, scannade in och mailade. 

R a d i o s i l e n c e. 

Vi ringde och hörde med polisen - tydligen skulle de ha mailat mig men icke sa nicke, tomt i min inbox. Saknade en passkopia, så den mailade jag iväg och sen fick jag en avi att betala. Sen kom äntligen utdraget. 

Tyvärr tog ju klyddet inte slut för förra veckan, efter att ha mailat SI och frågat, fick jag reda på att skiten aldrig kommit fram. Så nu måste jag börja om IGEN, och det är bara fyra veckor till min avresa, varav en går bort pga julhelg och röda dagar. 

Håll tummarna för att allt löser sig för jag vet inte vad som händer om jag inte får in pappret i tid. 

Sen fick jag ju också reda på igår att min familjs barnläkare rekomenderar alla att ta influensavaccin pga att flickan är infektionskänslig eftersom hon är för tidigt född. Dessutom ska hon genomgå en operation (lilla vännen) i januari och då vill man ju inte komma hem till någon som är sjuk.

Detta skulle jag ta tag i igårkväll. Det finns vaccinationstillfällen på vårdecentraler men gissa vad? Alla dessa har redan hänt nu i november! Jag blir så förbannat trött på allting. 

Så strax efter åtta idag ska jag ringa vårdcentralen och säga "lös detta" och jag har mailat polisen. Produktiv morgon. 

De allra flesta är från Tyskland och Sydafrika, vilket i sig inte är så konstigt. Det är många au pairer från dessa länder rent generellt. Det är också mysigt för typ alla Sydafrikanerna flyger från Johannesburgs flygplats, och där jag har jag också varit! Den var väldigt trevlig att vara på, trots det försenade bagaget (med det var Köpenhamn/Zürichs fel). 

Tre av de tyska tjejerna i den gruppen kommer att bo i Connecticut precis som jag - däremot bor de alla närmre de andra än det bor nära mig ... Men alltså, bara för att jag inte har hittat någon som bor nära mig än så betyder det ju inte att personerna inte existerar. Det blir nog bra!

Om du som läser bloggen (ni är faktiskt några och det gör mig så glad, så glad!) också ska gå på orientation den 27:e december, prata med mig så lägger jag till dig i konversationen! 

För att åka som au pair behöver man ansöka om ett amerikanskt visum och det är en fruktansvärd process. Det är papper som ska fyllas i och på internet och saker ska skrivas ut och fotograferas och tider ska bokas. Galet! Jag har jobbat lite halvhjärtat i två kvällar nu och är klar så långt jag kan utan foto (för det samarbetade ju absolut inte). 

 

Man ska skriva under ett papper som kallas DS-2019 och även fylla i ett formulär, DS-160, online på ambassadens hemsida. Personbevis 120 (på engelska) från Skatteverket beställde jag redan i somras så det har jag sedan länge, men om jag inte minns fel (jag hittar inte informationen bland mina mail) så ska man ha med sig ett kontoutdrag från banken till mötet på ambassaden. 

 

Det är inte ens allt men det är det som jag kommer på nu på rak arm. 

 

Andra saker som måste göras innan avresa är en hälsoundersökning, och den har jag bokat! Tyvärr behöver jag nog omboka den eftersom jag inte tror att jag kan lämna jobbet så dags. Jag har nog inte svårt att lämna jobbet för en fyrtiofem minuter rent generellt, men inte den dagen och den tiden. Jag får ringa imorgon. 

 

Nu är det tillbaka till mitt älskade Downton Abbey och snart läggdags innan sista arbetsdagen denna veckan. Länge leve fredagen!