Jag har nu besökt min fjärde delstat, Vermont. Vi firade påsk i Jay Peak, VT, på ett en skidort. Ingen av oss åkte skidor dock, vi var där för badlandet! Det var ett trevligt inomhusbadland, lite likt Lalandia men mindre. Det hade dock en cool minisurfing-grej, typ en vågmaskin där folk kunde prova olika flytbrädor i "motvågor". Svårt att förklara men ni borde förstå vad jag menar. Tyvärr provade jag inte eftersom jag är i USA och man var tvungen att skriva på att man inte skulle stämma hotellet om man skadade sig. 

 

Vi fick liftkort av någon anledning så vi kunde åka upp till högsta toppen och se utsikten. Helt galet vackert! Snön låg så vackert i trädtopparna. Det var inte ens särskilt kallt där uppe. 

 

Efter det åkte vi lite längre söder ut i Vermont (Jay ligger sjukt långt norr ut, nästan uppe vid kanadensiska gränsen) till Waterbury, där den första Ben and Jerry's fabriken ligger. Yay! Jag har nu besökt moderskeppet. Tyvärr gick vi ingen guidad tur för inget av barnen var på sitt bästa humör och de hade ingen produktion på lördagar ändå, så det gjorde ingenting. Men jag köpte en himla massa souvenirer. 

 

Vermont är känt för lönnsirap och vart vi än besökte så syntes det klart och tydligt. Lönnsirapsklubbor, popcorn med lönnsirap, ost, bacon, munkar, cheesecake. Överallt. Jag har aldrig riktigt gillat lönnsirap, det är lite för sött för min smak, men amerikanare är galna i det. 

 

Som alltid måste jag ta kort på allt som är svenskt! Det är första gången jag ser Gevalias kaffe i en affär här, men å andra sidan så har jag ju inte heller direkt letat då jag inte dricker kaffe. Min värdmammas föräldrar dricker tydligen Gevalia så jag känner att dem tycker jag om! 

 

Vermont (och Maine) är tydligen Mekka/Disneyland för ölfantaster som min värdpappa, så ja, vi åkte runt till olika ölbutiker och inspekterade sortimentet efter diverse sällsynta sorter som bara säljs när torsdagar kommer två stycken på samma vecka. Såg en keps där det stod Waterbeery på i alla fall som jag tyckte var lite roligt, likaså dessa tvålar som luktade som öl. 

 

Alltså jag vet inte om det stämmer, men den riktningen som bilden är tagen på är mot Kanada så vi kan låtsas att jag vinkade till Kanada. Tyvärr saknade E ett pass och jag hade varit för långsam med att skicka in min DS2019 till huvudkontoret för APiA för en underskrift, så vi kunde inte åka över. Inte för att vi hade tid för det ändå. 

 

Sist men inte minst, mina souvenirer. Jag har nu bestämt mig för att samla på, från mina resor här i USA, pins, magneter och eller julgransprydnader. Tyvärr har jag inte köpt något från varken Boston eller New York än, men jag bor tillräckligt nära för att hälsa på igen. 

 

När vi kom hem (efter att vi tömt bilen och haft C till att leka utomhus under tiden) så visade sig att påskharen hade hälsat på, och med en korg till mig också. Blev så glad för jag hade inte förväntat mig det, och det var så omtänksamt också! Massa godis från Reese's, smakprov av jelly beans för att jag aldrig har smakat det, och så två biobiljetter. Så omtänksamt! Efter att ha haft ett par tuffa veckor med hemlängtan så behövdes verkligen den här boosten. 

 

Nu ska jag snart sova i alla fall, för trots att hotellsängen var skön så är den här hemma i South Glastonbury bättre. Jag är ju självklart också sjuk igen. Förkyld igen för tredje gången på tre månader. Så himla roligt! Halsen gör ont och hostar gör jag mest hela tiden. Lungorna roslar osv. Jag som faktiskt hade bestämt mig för att börja gymma på riktigt denna veckan. Nu får det ju vänta ännu lite längre. 

Den här helgen har jag hängt i Boston. Jag åkte dit med en tysk au pair som var på orientation samtidigt som jag, Julia heter hon. Hon bor i Fairfield, CT, men kommer att flytta härifrån snart med sin värdfamilj som hon trycker in så mycket hon någonsin kan på den tid hon har kvar och frågade om jag ville åka till Boston med henne. Att jag ville! 

 

Jag hämtade henne i New Haven i fredagskväll, hon sov över hos mig och så åkte vi buss från Hartford in till Boston. Det tog två timmar på pricken, var oerhört smidigt. Väl där tog vi tunnelbanan, eller "the T" som den heter i Boston, till Park street och började vandra längs med Freedom Trail. Det var en fin promenad runt om i Boston på ungefär 4 km (stod det i guideboken, jag är något tveksam) där man får se många viktiga platser för hela USA:s historia. Det var trevligt att gå där men jag kände rent spontant att det saknades informations-skyltar för någon som inte visste så mycket. Med andra ord hade det varit bättre om jag hade haft en guide och/eller mamma.

 

Vi trampade på och vandrade totalt 23 000 steg igår. Vi passade på att gå in på Brattle Book Shop, där jag glömde att ta bilder för jag var för upptagen med att titta på böcker. Men delar av denna typ loppis-bokaffär (billiga, andrahands böcker) var utomhus och jag älskar ju att bara vandra bland böcker så jag var lycklig!

 

Söndag morgon vaknade jag klockan åtta efter nattens tidsomställning, dvs egentligen var klockan sju. Julia lyckades sova lite längre (jag vaknade på grund av tjejerna i rummet bredvid oss började prata och duscha). Vi gjorde oss i ordning och började gå till Harvard vid 9:45. Vi åt frukost på Starbucks och jag döptes om till Rebekah. Det var himla mysigt att vandra omkring på Harvard, men jag tror att det hade varit ännu roligare att se det i action som när vi var på University of Pretoria (Sydafrika) förra året. Igen, saknade en guide men vi hade inte tid. 

 

Nu är jag hemma i alla fall, vi ska äta middag här snart och jag är helt slut. Jobbar stenhårt för att inte somna redan nu. Jag har redan börjat fundera på andra resor, till Washington DC och till Chicago bland annat, och ska nu bara hitta tid och pengar för att ta mig dit. Jag måste även börja spara mer pengar om detta ska bli av haha ... Ah well. Lever gör man ju bara en gång.