Red Cross America

Dag tre på orientation, den 29/12, kom Röda korset och pratade om säkerhet och första hjälpen för små och stora barn. De gick även igenom lite olika djur som är farliga, vilket var väldigt lite för att vara ärlig och allra mest typ getingar och fästingar. 
 
Det var i helhet precis allt som man har gått igenom i skolan minst två omgångar (högstadiet/gymnsiet) och typ alla simlektioner man har gått på. Nödvändigt att gå igenom? Absolut. Men hade jag fått välja hade jag ju gjort typ alla andra lektioner under Orientation istället. 
 
Maten på orientation var helt okej - mycket kyckling. Jag tror vi åt kyckling totalt 3 av 6 måltider, vilket hade kunnat bli uppdelat bättre. Annars var det typ fajitas med antingen kyckling eller nötkött, något slags marinerat nötkött vilket var gott. Det var efterrätter varje lunch, typ citronmarängpaj och fruktkaka. Lite besviken att det inte var typ brownies som känns som typiskt amerikanskt. 
 
Dag fyra på orientation gick så galet snabbt! Vi började vid åtta, som vi gjort varje morgon, men vi hade inte tillgång till våra rum under dagen så all packning var tvungen att vara färdig innan vi började. Vi pratade, Sandee svarade på frågor, vi åt lunch, samlades igen och VIPS var det dags att folk skulle lämna. 
 
Jag blev hämtad på hotellet så vår grupp var ju kvar längst. Min värdpappa skulle komma vid "threeish" och vi började vänta vid typ två. Sen blev han lite sen pga trafiken så han var där vid 15:30 typ. Jag var så galet nervös och kallsvettades, kunde inte för mitt liv fokusera på boken jag försökte läsa ... Och sen kom han! 

tour of new york

Jag vet inte varför de kallar dagen då man kommer till hotellet för dag ett, men det gör dem. Man gör ju inte något annat än att sitta i ett transporteringsfordon av något slag (tåg/flyg/buss för min del) och sen kommer man fram, får ett schema och sin rumsnyckel och sedan får man äta ungefär. 
 
Så igår var första riktiga dagen där vi satt på en stol och lyssnade på Sandee, vår trainer, som berättade om vad våra värdfamiljer förväntar sig av oss, om säkerthetsåtgärder i USA (stay with the kids! stay with the kids! stay with the kids!) och sedan till slut, 16:30 lämnade vi hotellet för att åka på guideturen i New York som mina fina värdföräldrar hade betalat åt mig.  
 
Första stoppet var i närheten av Battery Park så att vi kunde se Frihetsgudinnan på avstånd. Det var alltså skitlångt avstånd, man såg en grön linje kändes det som och det var lite disigt och så vidare. Jag får se till att åka ut dit eller åtminstone åka på dagen så att man faktiskt ser den.
 
 
 
Sedan körde vi vidare mot Times Square. Tidigare under dagen hade vi fått reda på att precis efter terrorattackerna i Paris i november så fick inga bussar stanna vid Times Square. Det var en säkerhetsåtgärd för alla inblandades skull. Men som tur var fick vi stanna där igår, och medan vi satt i bussen så a) såg jag en reklamskult för Kånken (i samma blå färg som jag har) och b) så började det hagla. 
 
 
Vi hoppade in i bussen igen och körde vidare mot Rockefeller Center. Alltså grejen är att dessa saker ligger mer eller mindre inom gångavstånd, men eftersom vi var så många på turen (109 stycken) så färdades vi i två bussar och jisses vad det tog tid. Trafiken är helt galen. Vi åkte förbi Times Sqaure igen långt senare och då var vi fortfarande inte framme vid Rockefeller center! 
 
 
Ända upp dit skulle vi, till 67:e våningen tror jag det var. Vi fick biljetter i handen och fick springa före andra i kön, blev uppskickade genom en fantastisk trappa som ledde upp till - gissa vad - en säkerhetskontroll. Vi skyndade oss sedan genom den lite musée-liknanade delen av det hela eftersom vi låg efter i tidsschemat och skulle få typ 15 minuter på oss, vilket var helt galet. 
 
Hissen upp gick ganska snabbt och med blå fluorescerande lampor ... Att titta upp gjorde mig illamående och jag fick lock för öronen för att det gick så snabbt, helt galet. Men utsikten var så häftig med alla ljus på Manhattan. Kan dock tänka mig att på en klar dag när man kan se var gränserna mellan Manhattan och de båda floderna (East och Hudson River) går så blir det säkert ännu häftigare. 
 
 
Det röda och gröna tornet på bild 2 är Empire State Building och det lite kupolformade i bild 3, som gömmer sig bakom det stora klossen, tror jag är Chrysler building. Inte säker. Hade tyvärr ingen guide där uppe när vi tog bilderna så jag bara knäppte foton.  ¯\_(ツ)_/¯
 
Värt att veta är ju att Rockefeller är 19 olika byggnader som tillsammans utgör Rockefeller Center, där julgranen står. Den man åker upp i kallas för Top of the Rock. 
 
Den här julgranen alltså. Jag blev så kär. Jag älskar julbelysning mer än något annat egentligen, och detta var den ultimata belysningen. Mina julgranar i framtiden kommer att behöva vara amerikaniserade, jag bara känner det så mycket. 
 
 
Det är egentligen inget särskilt märkvärdigt mer än att den är gigantisk och har en massa vackra lampor. 
 
Detta var då vår tur i New York City, som var trevlig men det hanns med alldeles för lite. Jag kommer åka tillbaka måååååånga gånger känner jag rent spontant, bara för att se allt! 
 
Jag vet att jag ligger efter med uppdateringen, men jag är snart klar med dag två hemma hos familjen och har idag gjort något fler egna saker med pojken vilket har gått sisådär med ett missöde under eftermiddagen, men mina värdföräldrar var så förstående och bara "du gjorde ett jättebra jobb, det är inte ditt fel, oroa dig inte" och har fortsatt så under kvällen vilket känns jättetryggt. 
 
I övrigt ska jag försöka ta mig igenom uppdateringen lite imorgon osv! 

i väntan på bättre tider

Jag är alldeles för trött för att skriva ett riktigt inlägg om dessa två dagar på Orientation så de får komma senare, men här kommer i alla fall en av bilderna från gårdagens guidade tur i New York. Till vänster om mitt röda ansikte ser ni en gröngul sak och det är Frihetsgudinnan.
 
 
Kortfattat är i alla fall att det är bra här, maten är okej, lektionspassen är okej, och ja, jag är nervös inför imorgon när jag träffar min värdfamilj för första gången! 

hello from the other side

 
Nu sitter jag här, i en liten hotellsäng i ett rum med två andra tjejer. Den ena tjejen kommer att bo ganska nära mig och den andra tjejen har jag ingen aning om, för stackarn sov redan när vi anlände till hotellet vid klockan åtta (lokal tid). Hemma hos er närmar sig klockan tre på natten och vad hade jag inte gjort för att få kunna sova nu. Här är klockan 20:52 och jag fick min resväska alldeles nyss så efter detta inlägg ska jag duscha av mig allt resedamm och bli en ny människa. Men först - en recap av dagen.
 
Egentligen började allting redan igår, söndag. Vid klockan ett åkte jag ifrån mitt hem och mitt rum och mina katter och mina böcker för att inte se dem på ett år. Det bär emot men jag fick säga hejdå till mina katter på riktigt, framför allt min minsta lilla Leia som är min bebis. Jag går inte och grämer mig för att vi inte fick tillräckligt med tid för att säga hejdå liksom. Däremot glömde jag att säga hejdå till vår gamla hund och det gör ont som satan. Hon får helt enkelt hålla sig i skinnet och leva ett år till. 
 
Hela familjen bodde på hotell i Malmö och i morse åkte vi över till Köpenhamn för att lämna mig. Jag och pappa ställde oss i den långa kön för att checka in baggaget och väl där framme blev det ju fett mycket problem kändes det som. Alla mina papper var i ordning men de kunde inte klicka sig förbi en grej som jag inte ska ha, så deras handledare fick komma och ringde samtal till överordnade. Det löste ju sig och tur det. 
 
Sen sa jag hejdå till min bästa, underbaraste familj. Älskar er alla så sjukt mycket och kommer sakna er så hjärtat värker varenda dag. Ni är bäst. Jag köpte en flaska vatten och gick direkt till min gate, med en timme kvar innan boarding. Ville inte göra särskilt mycket när man slitit hjärtat itu liksom. 
 
I Berlin var jag tvungen att gå igenom en ännu grundligare säkerthetskontroll, och jag fick ta av mig skorna också, något som jag aldrig tidigare har gjort. Flyget från TXL - JFK var ta mig tusan det drygaste jag varit med om, och då har jag ändå flugit tio timmar enkel resa till Sydafrika. Men det var å andra sidan på natten och även om det har sina nackdelar så föredrar jag det alla gånger framför 9 timmar i luften dagtid. Tittade i alla fall på Modern Family, The Hobbit: An Unexpected Journey och The Big Bang Theory samtidigt som jag sprang på toaletten flera gånger. Jag drack ganska mycket vatten för det var så varmt att mina läppar torkade ut, och så brukar det minsann inte vara på flygplan.
 
Väl framme på JFK tror jag att jag gick igenom fel tull egentligen, men jag fick ju mina stämplar och vi pratade om att jag skulle vara au pair så det var ju inga missförstånd så sätt. Svettades ju som en gris av rädsla dock. Utanför den kontrollen hittade jag äntligen tjejerna från Au Pair in America. Vi gaddade ihop oss i en hög och hämtade våra väskor, deklarerade vårt baggage och blev upphämtade av organisationen. Vi klämde verkligen in oss i den bussen för att ingen skulle få vänta längre, så vi hade två resväskor inne i bussen och en tjej satt på ett halvt säte. Det var tack o lov inte jag. 
 
Attityden kring bilbälten var också spännande för det var vi inte många som hade. När jag började krånlga med mitt sa tjejen bredvid att "äsch, det behövs inte" ungefär. Det var inte så jag kände så jag gick på min magkänsla. 
 
Nu är jag på hotellet alltså och har ätit mitt tredje mål varmt mat idag. Jag sitter och fryser på grund av trötthet och måste komma på hur jag ska ladda mina saker under natten ... vilket antagligen inte kommer att hända eftersom min säng är inställd som en extra säng och därför inte har några eluttag. It's all fun and games. 
 
I vilket fall som helst känns det fortfarande bra i magen, och det är ju det viktigaste, eller hur? Blir lite nedstämd när jag tänker på min familj, typ får upp bakgrundsbilderna på datorn med mina bröder eller tänker på att alla snart börjar vakna och har jullov där hemma. Men detta ska nog bli bra. 
 
 

Jag heter Rebecca, jag är 19 år och jag kommer från Karlskrona. Den 27 december drog jag på mitt livs äventyr och hamnade i South Glastonbury, Connecticut där jag jobbar som au pair i ett år. Jag tar hand om två barn: C som är fyra år och E som är 10 månader. Jag spenderar mina pengar på böcker, mat och resor.


HannaVic logotype