hello from the other side

 
Nu sitter jag här, i en liten hotellsäng i ett rum med två andra tjejer. Den ena tjejen kommer att bo ganska nära mig och den andra tjejen har jag ingen aning om, för stackarn sov redan när vi anlände till hotellet vid klockan åtta (lokal tid). Hemma hos er närmar sig klockan tre på natten och vad hade jag inte gjort för att få kunna sova nu. Här är klockan 20:52 och jag fick min resväska alldeles nyss så efter detta inlägg ska jag duscha av mig allt resedamm och bli en ny människa. Men först - en recap av dagen.
 
Egentligen började allting redan igår, söndag. Vid klockan ett åkte jag ifrån mitt hem och mitt rum och mina katter och mina böcker för att inte se dem på ett år. Det bär emot men jag fick säga hejdå till mina katter på riktigt, framför allt min minsta lilla Leia som är min bebis. Jag går inte och grämer mig för att vi inte fick tillräckligt med tid för att säga hejdå liksom. Däremot glömde jag att säga hejdå till vår gamla hund och det gör ont som satan. Hon får helt enkelt hålla sig i skinnet och leva ett år till. 
 
Hela familjen bodde på hotell i Malmö och i morse åkte vi över till Köpenhamn för att lämna mig. Jag och pappa ställde oss i den långa kön för att checka in baggaget och väl där framme blev det ju fett mycket problem kändes det som. Alla mina papper var i ordning men de kunde inte klicka sig förbi en grej som jag inte ska ha, så deras handledare fick komma och ringde samtal till överordnade. Det löste ju sig och tur det. 
 
Sen sa jag hejdå till min bästa, underbaraste familj. Älskar er alla så sjukt mycket och kommer sakna er så hjärtat värker varenda dag. Ni är bäst. Jag köpte en flaska vatten och gick direkt till min gate, med en timme kvar innan boarding. Ville inte göra särskilt mycket när man slitit hjärtat itu liksom. 
 
I Berlin var jag tvungen att gå igenom en ännu grundligare säkerthetskontroll, och jag fick ta av mig skorna också, något som jag aldrig tidigare har gjort. Flyget från TXL - JFK var ta mig tusan det drygaste jag varit med om, och då har jag ändå flugit tio timmar enkel resa till Sydafrika. Men det var å andra sidan på natten och även om det har sina nackdelar så föredrar jag det alla gånger framför 9 timmar i luften dagtid. Tittade i alla fall på Modern Family, The Hobbit: An Unexpected Journey och The Big Bang Theory samtidigt som jag sprang på toaletten flera gånger. Jag drack ganska mycket vatten för det var så varmt att mina läppar torkade ut, och så brukar det minsann inte vara på flygplan.
 
Väl framme på JFK tror jag att jag gick igenom fel tull egentligen, men jag fick ju mina stämplar och vi pratade om att jag skulle vara au pair så det var ju inga missförstånd så sätt. Svettades ju som en gris av rädsla dock. Utanför den kontrollen hittade jag äntligen tjejerna från Au Pair in America. Vi gaddade ihop oss i en hög och hämtade våra väskor, deklarerade vårt baggage och blev upphämtade av organisationen. Vi klämde verkligen in oss i den bussen för att ingen skulle få vänta längre, så vi hade två resväskor inne i bussen och en tjej satt på ett halvt säte. Det var tack o lov inte jag. 
 
Attityden kring bilbälten var också spännande för det var vi inte många som hade. När jag började krånlga med mitt sa tjejen bredvid att "äsch, det behövs inte" ungefär. Det var inte så jag kände så jag gick på min magkänsla. 
 
Nu är jag på hotellet alltså och har ätit mitt tredje mål varmt mat idag. Jag sitter och fryser på grund av trötthet och måste komma på hur jag ska ladda mina saker under natten ... vilket antagligen inte kommer att hända eftersom min säng är inställd som en extra säng och därför inte har några eluttag. It's all fun and games. 
 
I vilket fall som helst känns det fortfarande bra i magen, och det är ju det viktigaste, eller hur? Blir lite nedstämd när jag tänker på min familj, typ får upp bakgrundsbilderna på datorn med mina bröder eller tänker på att alla snart börjar vakna och har jullov där hemma. Men detta ska nog bli bra. 
 
 











Kom ihåg mig?

Jag heter Rebecca, jag är 19 år och jag kommer från Karlskrona. Den 27 december drog jag på mitt livs äventyr och hamnade i South Glastonbury, Connecticut där jag jobbar som au pair i ett år. Jag tar hand om två barn: C som är fyra år och E som är 10 månader. Jag spenderar mina pengar på böcker, mat och resor.


HannaVic logotype