Hike
I söndags körde jag till Case Mountain för att möta upp med Sophia, Ayla och två av deras amerikanska vänner, Kate & TJ. Det tog oss alla lite tid att hitta dit för adressen var fel osv, men jag var sist och sen började vi gå.
Det var himla vackert i det här området - barrskog med en himla massa stigar. Det kändes som om jag var hemma igen och vandrade omkring, vilket var himla mysigt! Tyvärr var jag råkorkad och hade högklackade kängor på mig.
Här sitter jag på en bänk och ser ut över Hartford och Manchester (till vänster). Utsikten var fantastisk och det är synd att trädet döljer Hartford och de höga byggnaderna där ... Men men. Efter det bar det av igen och trots att mina fötter hade gjort ont innan pausen, så hjälpte det att få sitta ner och stå stilla ett litet tag.
Jag hade ju även glömt vatten och så vid ett tillfälle struntade jag i de flesta regler och drack vatten från en bäck mot slutet. Jag kollade dock först om det var saltvatten, vilket det inte var, innan jag drack så inget farligt där inte.
Vi fortsatte att gå och följde det förbannade ljusblå spåret, som tog en evighet. Jag trodde aldrig att det skulle ta slut ... Jag tror att det tog oss ungefär 2,5 timmar att gå från en änden till den andra, och guess what? Då hade man gått genom hela området så våra parkerade bilar var typ 1,5 timme bort.
Kate var en räddande ängel dock och jag fick låna hennes sneakers en stund medan hon gick barfota på asfalten. Står seriöst i tacksamhetsskuld till henne. Efter halva tiden ungefär så fick hon tillbaka sina skor för hon skulle springa till parkeringsplatsen, hämta en av bilarna, köra tillbaka och plocka upp oss andra. Sagt och gjort - Kate sprang 2 miles (ca 3,5 km) och kom och hämtade oss med bilen.
Efter det körde jag till McDonalds och köpte vatten samt en milkshake för jag tyckte att jag förtjänade det. Jag stannade även på Dunkin' Donuts på vägen hem i Glastonbury för att få i mig något att äta - vid det här laget hade klockan passerat tre och jag hade inte ätit lunch ...
När jag kom hem däckade jag i sängen. Jag hade en sån fruktansvärd huvudvärk att jag provade om sömn skulle hjälpa (tyvärr inte, till att börja med).
På kvällen var det ju Oscars-galan som jag tittade på hela för första gången i mitt liv, och jag blev så glad när Alicia Vikander vann bästa kvinnliga biroll. Hon pratade även svenska i sitt tacktal (typ tre ord).
Nu är det ungefär en timme tills jag börjar jobba för dagen och för veckan. Jag har träningsvärk i mina vader och att gå ner för trappan till köket var en mardröm, så jag får se till att vandra så lite som möjligt i trapporna i huset här idag. Vill inte ens tänka på hur det kommer att gå att köra bilen.
Puss och kram där hemma, ha en bra skottdag. Eller nåt.
y'all know i like books
Min "bokhylla" numera är inte särskilt imponerande. Det är fem böcker och en novellsamling, och då har jag räknat bort icke-fysiska kopior av böcker som finns på kindlen (två stycken) samt de svenska böcker jag hade med mig (första Harry Potter-boken och Lady Almina och verklighetens Downton Abbey).
Ovan kan ni alltså så de böcker som jag har köpt här under mina nio (!) veckor hemifrån. Har jag läst alla? Nej. Jag är oftast alldeles för trött om kvällarna för att orka, så de tillfällen jag har läst mest har varit under tågresorna till och från New York.
Däremot skulle jag vilja läsa en oerhörd mängd olika böcker just nu, och flera av dem är klassiker som The Hobbit av J. R. R. Tolkien The Catcher in the Rye av J.D. Salinger (min värdmamma har sagt att det är en av hennes favoriter), To Kill A Mockingbird av Harper Lee (som jag fick i födelsedagspresent men inte läste innan jag åkte? Nu måste jag vänta ett år), Uncle Tom's Cabin av Harriet Beecher Stowe (som tydligen bodde i Hartford) och The Adventures of Huckleberry Finn av Mark Twain (även han bodde i Hartford-området).
Jag kommer på mig själv med att sakna min bokhylla/mina böcker hemma, som nu garanterat är nerpackade och väl omhändertagna av min familj. Inte för att jag hade någon plats att trycka in mina nya böcker dock ... har ni sett hur full bokhyllan är?
Aja. Nu ska jag gå och lägga mig inför veckans sista arbetsdag - och sen får vi se vart det bär av under helgen! Jag har lite planer smidda och så får vi se om man är lite spontan.
Ha en bra fredag gott folk.
treat yourself tuesday
Idag var en bra dag. Det är lite frustrationer mest hela tiden, men jag misstänker att alla au pairer känner så när det gäller sina värdbarn. Jag började vid sjutiden och åt frukost med C, sedan tittade vi på Monsters University-filmen. Jag gick upp och duschade och tog sedan över från min värdmamma med E.
Hon ska snart flytta in i "sitt" rum till skillnad från det barnrum hon har nu. Det kommer bli så fint! Jag och barnen (mest C) sorterade hennes böcker och gick sedan ner till lekrummet och hängde. Vi åt ett litet mellanmål (C hade ätit en stor frukost utan tjafs) och E började bli trött så min värdmamma lade henne i sängen där hon somnade.
C och jag lekte Monsters Inc och jag fick vara Sully. Med andra ord fick jag göra den träningsrutin som Mike tvingar Sully till - alltihop. Scary feet, don't let the child touch you, knuffa runt en "fotölj", borsta tänderna ... C gjorde även Mikes väckningsmonolog mer eller mindre felfritt. Inte behöver jag ett gym här borta inte ...
Jag var ledig mellan 13:00 och 17:00, och idag bestämde jag mig för att göra något annat än hänga på mitt rum, titta på tv eller köra till Stop and Shop. Så jag körde till Westfarms mall i Farmington.
Det blev en handkräm från Body Shop - mina händer har aldrig i hela mitt liv varit så här torra. Men så har jag aldrig använt särskilt mycket bakteriedödande gel som jag gör nu så ...
Efter det hängde jag på H&M och insåg att de storlekarna som försvinner snabbast hemma (ca 32-36) och typ aldrig finns på rean var de enda som fanns kvar på rean här.
På Macy's köpte jag Clinique-produkter, men jag börjar ångra åtminstone en av dem så vi får se vad som händer. Måste kolla upp bytesrätten på det.
Det blev en blå klänning från Forever21 i alla fall, utan dragkedja. Så skönt haha. Hittade även en fin kjol som jag ska komma tillbaka till när våren kommit på riktigt.
Jag kikade in på Urban Outfitters också, men de har mest kläder som passar under sommaren, eller i Kalifornien men där är det ju sommar hela tiden, så det får jag spara till en annan dag. Jag kollade på skor också, dvs löparskor, men de kostade svinmycket och jag hade redan spenderat alldeles för mycket pengar vid det laget haha.
När jag körde hem körde jag bland annat genom New Britain och East Berlin. Jag vet att man tog många av namnen på städer i USa från gamla städer i Europa, men det känns ändå konsigt. Öst-Berlin är liksom inte bara i Europa, det är också i historien. Ah, well. Americans.
Idag har jag även bäddat rent i min säng så jag är lycklig. Tyvärr är det inte nyrakade ben men man kan väl inte få allt här i världen.
Efter som detta blev en Treat Yourself Tuesday, så blev det att äta min cupcake som mina värdföräldrar köpte till mig i torsdags. Herre min get. Chokladfrostingen bara smälte i munnen.
Som sagt, jag behöver ett gym här borta. Ska bara ta tag i det. Någon gång.
sleepy sunday
Denna veckan har gått fort samt upp och ner. I måndags var det President's Day, en dag då man firar Abraham Lincoln och George Washington, två tidiga och oerhört viktiga presidenter för USA. Det var med andra ord en bank holiday då skolor, banker och posten är stängda.
Vi körde upp till Massachusettes (delstatsgränsen är typ 40 minuter från där jag bor) och åt lunch på Chick-fill-a - typ McDonalds men bara friterad kyckling i olika former. Efter det skulle vi ha åkt till ett lekland, men eftersom barn var lediga i måndags var det smockfullt och man fick vänta i 30 minuter innan barnen kunde börja leka.
Istället hängde vi, jag, min värdmamma och barnen, på Hobby Lobby i mer en timme och letade pysselgrejer till diverse påhitt. Jag köpte ett scrapbookalbum i rätt storlek och fler klistermärken haha. Jag har inte ens börjat än och har redan för mycket saker.
Det här var i alla fall påsk-delen av Christmas Tree Shop (som trots namnet inte säljer julgranar eller julsaker året runt). Det är helt galet hur mycket grejer det finns, och detta var bara en affär. Target och Stop & Shop har sett ut så här sen början av februari, och då var det två månader kvar till påsk. Innan påsk firar man ju Alla hjärtans dag med dunder och brak här samt St Patrick's Day den 17 mars, så jag förstår inte riktigt allt ståhej så här tidigt.
På Christmas Tree Shop hittade jag även fodrade foppatofflor. Känner rent spontant att det finns nog bara i USA. (Dock var de jättemjuka så jag skulle nog förstå om någon köpte dem.)
Hittade även svenska pepparkakor och danska smörkakor. Blev så där lite varm i hjärtat när man ser saker hemifrån, och så saknade jag allt julgodis som jag knappt hann äta. Hemma har vi nämnligen en sån där blå burk där knäck och ischoklad och fudge och allt vad det heter bor i.
I tisdags var det återigen en studiedag för skolan, så vi åkte till Mystic Aquarium, CT. Det ligger typ en timme bort. Där såg vi en massa söta pingviner, en sjölejon-show (ganska mesig om jag ska vara ärlig, men allt kan ju inte vara så häftigt som Kolmårdens delfinshower antar jag) och vi klappade rockor.
Det var första gången jag gjorde det för det enda stället man kan göra det i Sverige är Universeum om jag inte minns fel, och när jag var liten var jag för feg och när jag var där förra sommaren var de dräktiga så då fick man inte. Jag kommer i alla fall inte göra det igen. Det var som att klappa en blöt svamp ungefär och jag fick rysningar i hela kroppen - inte min grej. Men nu har jag provat i alla fall!
Vi körde till Stew Leonards, en av oändligt många matbutiker här borta, och i just denna butikskedja finns det olika figurer som sjunger sånger om frukt, mjölk och allt där i mellan.
Igår träffade jag Alina och Pia på eftermiddagen och vi körde/spelade laser game. Först körde jag och hämtade Pia eftersom hennes bil är trasig, och hon bor i skogen så det tog en stund. Men jag var inte ledsen för det för det innebar att jag kunde lyssna på ljudbok i bilen, och jag är snart klar med Harry Potter och den Flammande Bägaren! Wiho. Så mysigt att lyssna/läsa dem igen.
Jag gjorde i alla fall något oerhört korkat igår och glömde plånboken hemma i allt detta, i typ 2 timmar utan körkort. Fantastiskt korkat. (Det blev två timmar eftersom jag körde hem och hämtade det, vilket tog 20 minuter.)
Såg denna hunden på vägen hem i alla fall och då blev jag glad:
Hoppas att ni har en bra dag där hemma! :)
glada nyheter
Efter att ha haft en tuff dag igår så behövde jag dessa glada nyheter:
Allra bästa Stina och Ebba kommer till New York i juni, och vi ska mysa runt i världsmetropolen och även gå på Mumford and Sons-konserten i Brooklyn. Är så galet pepp på att träffa de två igen!
Mina värdföräldrar har nu även bokat sommarens familjesemester och den går till Aulani Disney resort aka HAWAII. Jag ska till Hawaii! Hur galet är inte det? Det är en resa man gör typ en gång i livet. Är så galet pepp. 181 dagar!
Sophie Jordan & Victoria Aveyard
Då har man prickat av ytterligare en grej från min bucketlist - nämnligen boksignering! Så roliga och trevliga författare var det.
Jag tog tåget från New Haven vid 11:25. Väldigt snart därefter fick vi reda på att det fanns ett tåg framför oss på spåret som inte fungerade och att det, tack vare att en ledning kollapsat, endast fanns ett spår att köra på. Jag, liksom alla andra passagerare blev givetvis superglada för det medelandet! Vi kom förbi det trasiga tåget efter en stund och trots det lilla hindret så gled vi in på Grand Central Terminal i tid.
Jag tog mig helt själv från ena änden av centralen till den andra och på tunnelbanan mot downtown och Union Square. Väl där gick jag ut genom fel utgång men jag hittade ett Au bon pain att gå på toaletten på och köpa vatten, så det gick på ett ut. Jag var inte så långt ifrån Books of Wonder så jag traskade på i kylan.
Som ni kanske märkte igår var jag inte jättepeppad på att gå - alla hade trots allt pratat om hur galet kallt det skulle vara och jag borde verkligen inte vara utomhus för länge och så vidare. I slutändan var det ändå bara typ åtta minusgrader, och jag gick relativt snabbt och hade bra kläder på mig så jag frös inte särskilt mycket.
Det var värre när jag kom till Books of Wonder haha. Jag köpte de tre böcker jag ville ha signerade (Reign of Shadows, Glass Sword & Cruel Crown), fick min biljett till signeringen. Jag var där vid 14-tiden, och fick nummer 40. Det var tur för det högsta nummer jag hörde senare var 99, men jag är rätt säker på att det fanns fler människor efter det.
Både Sophie Jordan (överst) och Victoria Aveyard (underst) var jättetrevliga och svarade på en massa frågor. Till exempel så vill Victoria Aveyard ha Darth Vader, Tony Stark och Oprah i sitt dream team om det skulle bli en zombie apocalypse. När jag fick mina böcker signerade såg jag till att de visste att jag var från Sverige because swag.
På väg från Books of Wonder hittade jag denna butiken vilket gjorde mig oerhört förvånad, för jag visste inte att de fanns utanför Sverige! Danmark och Tyskland hade jag nog kunnat tänka mig men inte USA och inte på Manhattan. Jag klagar inte, små Sverige-doser lite mest hela tiden är helt okej med mig!
Jag tog mig vidare till Starbucks för lite påfyllnad av energi eftersom jag ätit en chocolate chip cookie till lunch (oops) och tryckte i mig en ciabatta med ägg, bacon och goudaost (godare än det låtar) och en varm choklad i största storleken. Det blev tunnelbanan tillbaka till GCT.
I andan av alla hjärtans dag så måste deklarera min kärlek till express-tunnelbanetågen: istället för att åka förbi typ åtta stationer (vad vet jag) så gick jag på vid Union Square och av vid Grand Central, Jag behövde inte ens fundera på om nästa var mitt stopp eller inte för det var verkligen det enda stoppet på Manhattan. På vägen hem fick jag också sittplats för jag har lärt mig vart på perrongen man ska hänga.
Tågresan hem gick mycket bra, pratade med en amerikanare som var väldigt trevlig och i slutändan pratade vi även med paret på andra sidan gången om Sverige. Van som man är från samhäll internationell var det inte så jobbigt som man kan tro att vara svensk och prata med främlingar på ett tåg!
Bilfärden hem var spännande dock haha, eftersom jag lite spontant svängde av vid en exit jag aldrig hängt på innan för jag behövde hitta en toalett samt ta av mig min stora vinterjacka. Jag lyckades visserligen göra båda dessa grejerna (mannen i kassan på bensinstationen där jag gick på toaletten och köpte en påse chips undrade artigt hur min alla hjärtans dag var. Ensam, invirad i halsduk och en chipspåse i handen svarade jag "super") och kom sedan ut på någon slags bakväg innan jag kom till den "rätta" motorvägen, dvs den jag är van vid att köra hem på.
Jag hann se slutet på kvällens Downton Abbey-avsnitt och sedan lite på Mercy Street innan jag bestämde mig för att jag var för trött för det där. När jag är klar med det här inlägget ska jag släcka lampan och somna med det bums, för jag är galet trött och det är jobbdag imorgon så jag behöver alla timmar jag kan få. Mina böcker får jag börja läsa imorgon innan jag jobbar.
God natt!
denna veckans bilder
Eftersom jag blev påmind av mamma under vårt skypesamtal nyss att jag inte uppdaterat bloggen alls denna veckan kommer här nu en snabb sammanfattning av veckan:
Alltid lika glad när man hittar svenska saker i diverse affärer - Stieg Larssons böcker på Barnes and Noble. Tyvärr kan jag ju inte rekomendera dem till en amerikanare eftersom jag inte läst dem själv (än), men men. Svenska saker!
Jag har länge tänkt att jag ska börja scrapbooka, och sen för några veckor sen hängde jag på Michaels med Alina och Pia. De köpte en massa grejer båda två, men jag måste alltid fundera innan jag spenderar pengar eller börjar nya påhitt haha, så jag tog lite längre tid på mig.
Eftersom jag även redan spenderat en massa pengar i tisdags, när jag köpte detta, på vinterkängor, så var jag redan i farten. Fler och fler saker hamnade i min lilla korg men det gjorde ingenting, för nu har jag ett startkit av grejer! Nu måste jag bara framkalla bilder haha ...
Jag har nu smakat dessa flingor två gånger och det är de absolut värsta flingorna jag har ätit i mitt liv. BARA SOCKER. Smakar inget annat än socker, de smakar inte ens choklad. Flingorna började som ett internskämt här för när min brittiska värdpappa först flyttade hit så blev han också förvånad över mängden olika sorters flingor - precis som jag - och han berättade att han hade sett dessa men aldrig provat dem under de 10 år han har bott här. Så jag och min värdmamma bestämde oss för att vi skulle köpa dem. Som sagt - vidriga. Aldrig mer.
Äntligen var det bra snö att göra snölykta. Som jag har väntat sedan jag kom hit och det började snöa första gången. Detta var den första snölyktan min värdfamilj har haft för det brukar man inte göra här. Snögubbar och snöänglar så det står härliga till, men inte snölyktor. I alla fall, jag var jättenöjd, min värdmamma var jättenöjd. Win win situation.
Imorgon ska jag förhoppningsvis ta mig in till New York igen för en boksignering, vilket gör att jag kan bocka av det från min bucketlist plus att jag får träffa författaren till en av de bättre böckerna jag läste under förra året, nämnligen Victoria Aveyard som skrev Red Queen. Uppföljaren kom ut denna veckan så hon åker runt på en liten turné och mellanlandar i New York. Jag är galet pepp men det ska också bli svinkallt tydligen så jag får bylsa på mig allt jag äger!
NEW YORK BABY
Igår var jag i New York! Kan tyvärr inte säga att jag är riktigt förälskad ännu, på samma sätt som jag har en kärlek till Paris (för Paris är ca världens mysigaste stad). Men jag ser verkligen potentialen för att verkligen bli förälskad! Dessutom hängde vi bara i turiststråken igår så det kan förklara varför jag inte blev upp över öronen kär i New York - jag absolut hatar turister.
Summa av kardemumma så gick jag 20 000 steg igår enligt min kära lilla iphone. Här kommer bilderna från vår promenad!
Vi började med att gå till New York Public Library - som jag har velat gå till ända sedan Carrie skulle ha sitt bröllop där i Sex and the City. Tyvärr blev jag besviken - jag såg inga böcker alls? Jag hade förväntat mig stora rum med bokhyllor fyllda med nya och gamla böcker á la skolbilbioteket på Hogwarts - vilket kanske är lite orealistiskt nu när jag tänker efter. Istället var det många trappor och korridorer, stora rum med bord och människor som satt med datorer.
Top of the Rock - att jag har varit högst där upp gav mig lite svindel om jag ska vara ärlig.
Vi tog en häst och vagn-tur i Central Park - det var supermysigt men gick lite för långsamt för min smak haha. Vi åkte i alla fall förbi en massa ställen där filmer spelats in, men jag blev mest exalterad över alla ställen där Stuart Little hade varit haha. Vi stannade även vid fontänen från introt till Vänner, vilket var så spännande!
Efter lite efterforskning (jag kände att det stämde inte rikigt) så är detta inte alls fontänen från Vänner. Vilket lurendrejeri. Är sjukt besviken nu faktiskt, var så himla glad över att bilderna därifrån var bra. Aja, nu får jag ju en anledning att åka till Burbank, CA, och ta bilder med den RIKTIGA fontänen!
Jag var i New York med dessa tjejerna - Carla från Portugal, Kasia från Polen och Nadine från Tyskland. De två första var jag på orientation med och Nadine bor jättenära Kasia i New Jersey så hon hängde också med på detta - vilket var jättekul!
M&M store, sjukt mycket godis och yay, go Sweden! Sedan gick vi vidare mot Times Square.
Vi tog tunnelbanan från Times Square (så galet mycket folk, påminn mig om att inte hänga där igen ... ) till Flatiron building (nedan). Efter ett väldigt kort stopp där, endast för bilder lite snabbt, så åkte vi vidare mot Brooklyn Bridge.
Jag har försökt få fram hur lång Brooklyn bridge faktiskt är, men får bara fram att huvuddelen är 486 meter långt - vilket låter ganska konstigt för det måste ha varit ungefär hur långt ut på den vi gick, och vi var inte ens halvvägs. Sen vet jag inte heller hur man mäter broar osv så jag har ju säkert fel.
Nästa stopp var vid Ground Zero. De två minnesplatserna som är gjorda för de två tornen är väldigt fina och passande. Det är två fyrkanter, lika stora som platsen som tornen stod på, med vatten. Längs med kanten finns alla namn på de omkomna ingraverade tillsammans med om de jobbade i tornen eller tillhörde distrikt 42s brandförsvar osv.
Vi avslutade allt nere i Battery Park där man kan se Frihetsgudinnan. Älskar alla ekorrar som springer runt i parkerna och blir matade av turister. Älskar att jag kan se ekorrar, flera stycken varje dag, här, för de är så gulliga.
Jag var helt slut när jag satte mig på tåget hem vid 18-tiden. Jag var i New Haven strax efter 20.00 och efter ett snabbt stopp på Dunkin Donuts (fett besviken dock, fick en bränd bagel) så körde jag hem och var hemma vid 21:15. Helt utmattd och ont i fötterna så gled jag i alla fall i sängs efter att ha pratat med mina värdföräldrar.
Snow day
Vaknade till detta i morse. Snö är himla fint och jag älskar när det snöar men det betyder också att man blir insnöad här för vinterdäck på bilarna existerar inte. Det var en hyfsad jobbdag i alla fall - absolut inte den värsta men det var lite problem med "the listening ears" i sina stunder idag, vilket inte är roligt för mig eller för C.
Idag hade jag också hand om E i ca 3 timmar under eftermiddagen vilket var jättemysigt! Älskar att sjunga svenska barnvisor för henne - oftast blir det En kulen natt, Klappa lilla magen, bom bom låter stora trumman och Hjulen på bussen snurrar runt. Ikväll när hon inte ville göra någonting bar jag runt henne i huset och sjöng olika vaggvisar á Astrid Lindgren. Så mysigt!
Nu ska jag gå och lägga mig (23:10 här) så jag är pigg och glad imorgon när jag ska till New York City! FIngers crossed för en bildbomb imorgon.
S O U T H A F R I C A | ett år senare
Ett år sedan jag och min klass gjorde den bästa resan jag någonsin åkt på. Jag är så galet avundsjuk på årets treor som åker på sin Sydafrikaresa nästa måndag.
Vi upplevde så mycket under den resan, såg så mycket och kände så mycket glädje över att vi fick vara där och dansa och leka och umgås med de sydafrikanska eleverna. Det var helt galet hur roligt man kunde ha det under tio dagar. Vi besökte kåkstäder och riktigt rika områden, hängde på fyra olika skolor och fick lära oss en massa om den sydafrikanska kulturen. Till exempel att de har bra mycket lättare än oss att vifta på höfterna och att vara konstnärlig - på vilket sätt som helst, drama, dans, poesi - värderas oerhört högt, högre än här hemma.
Fy farao vad jag grät den kvällen när vi sa hejdå till våra kompisar från de andra skolorna. Dels för att detta var en resa för livet men också för att det är otroligt mycket svårare att ta sig ner till Sydafrika för att hälsa på dessa underbara människor än att ta sig till Frankrike eller Polen och möta upp med våra utbyteselever därifrån.
Nedan finns i alla fall de sex låtar som jag starkast förknippar med vår resa och student samt ett urval av bilder från resan. Saknar gamla klassen lite extra så här i februari på grund av denna resan och kommer nog alltid att göra det.
Round food for every mood
Det känns som att jag inte gör något annat än äter i det här landet. Bagels, hamburgare, pasta, cheesecake. Å andra sidan behöver man ju mat för att leva så det är väl inte så tokigt egentligen. Jag behöver bara tänka på att äta lite fler äpplen osv.
Idag fyller även pappa år så grattis! Hoppas att du har en bra dag och att mitt kort kommit fram! :) Önskar att jag kunde bjuda dig på en cheesecake men jag tror inte att den klarar posten. Grattis i alla fall! Älskar dig.
och på den sjunde dagen
Söndag. Idag har jag:
- ätit frukost i sängen,
- tittat på Parks and Rec,
- skypat med
- los parentas i 5 minuter
- Ebba och Stina i 35 minuter
- Stina i nästan 4 timmar
- farfar i två omgångar på totalt 15 minuter
- satt in en bankcheck på mitt konto (som jag skaffade i torsdags!),
- kört till Newington och inte blivit skräckslagen,
- blivit skräckslagen på isen i Newington New Arena.
- kört till Cheesecake Factory i West Hartford,
- kört hem från West Hartford på fyrfilig motorväg
- tittat på Downton Abbbey och Mercy Street.
Fantastiskt händelserik dag, inte sant? Det här med skridskor är inte min grej och jag svär att jag glömmer bort det varje gång. Jag kommer ihåg att jag inte tycker om det men jag glömmer att jag verkligen, verkligen tycker det är obehagligt. Utan mina personliga tränare Ebba och Matilda idag så blev det ju inte heller många varv. (Älskar er för att ni alltid tar hand om mig på isen haha.)
Det var i alla fall mitt första cluster-möte idag och vi var tre tjejer där. De andra två tjejerna var Alina och Pia som jag var med på IKEA förra helgen så det var ju inte särksilt många nya ansikten ... Lite besviken är jag på att de andra inte pallrade sig dit men någon jobbade och någon annan reste ... Så vad ska man göra. Nästa gång är det säkert jag som får saker i vägen.
Alina, Pia och jag hade bestämt att vi skulle äta någonstans efteråt så vi körde (i varsin bil) till West Hartford och käkade på Cheesecake factory. Vi fick vänta i typ 45 minuter innan vi fick ett bord och sen gick det förvånandsvärt snabbt att vi faktiskt fick maten tycker jag, trots att resturangen var smockfull. Jag åt pasta carbonara och mer eller mindre slevade i mig maten. Dels för att det var gott och dels för att jag det var sju timmar sedan jag ätit en macka till lunch.
Värt att fundera över var ju att jag var mindre skräckslagen (jag var nervös men inte skräckslagen) över att köra på en fyrfilig motorväg för första gången själv än att åka ett varv i en isrink. Jag får ta tag i den där rädslan när jag kommer hem - jag har inte tid att bedriva kognitiv beteendeterapi på mig själv här borta.
