Jag är alldeles för trött för att skriva ett riktigt inlägg om dessa två dagar på Orientation så de får komma senare, men här kommer i alla fall en av bilderna från gårdagens guidade tur i New York. Till vänster om mitt röda ansikte ser ni en gröngul sak och det är Frihetsgudinnan.

 

 

Nu sitter jag här, i en liten hotellsäng i ett rum med två andra tjejer. Den ena tjejen kommer att bo ganska nära mig och den andra tjejen har jag ingen aning om, för stackarn sov redan när vi anlände till hotellet vid klockan åtta (lokal tid). Hemma hos er närmar sig klockan tre på natten och vad hade jag inte gjort för att få kunna sova nu. Här är klockan 20:52 och jag fick min resväska alldeles nyss så efter detta inlägg ska jag duscha av mig allt resedamm och bli en ny människa. Men först - en recap av dagen.

 

Egentligen började allting redan igår, söndag. Vid klockan ett åkte jag ifrån mitt hem och mitt rum och mina katter och mina böcker för att inte se dem på ett år. Det bär emot men jag fick säga hejdå till mina katter på riktigt, framför allt min minsta lilla Leia som är min bebis. Jag går inte och grämer mig för att vi inte fick tillräckligt med tid för att säga hejdå liksom. Däremot glömde jag att säga hejdå till vår gamla hund och det gör ont som satan. Hon får helt enkelt hålla sig i skinnet och leva ett år till. 

 

Hela familjen bodde på hotell i Malmö och i morse åkte vi över till Köpenhamn för att lämna mig. Jag och pappa ställde oss i den långa kön för att checka in baggaget och väl där framme blev det ju fett mycket problem kändes det som. Alla mina papper var i ordning men de kunde inte klicka sig förbi en grej som jag inte ska ha, så deras handledare fick komma och ringde samtal till överordnade. Det löste ju sig och tur det. 

 

Sen sa jag hejdå till min bästa, underbaraste familj. Älskar er alla så sjukt mycket och kommer sakna er så hjärtat värker varenda dag. Ni är bäst. Jag köpte en flaska vatten och gick direkt till min gate, med en timme kvar innan boarding. Ville inte göra särskilt mycket när man slitit hjärtat itu liksom. 

 

I Berlin var jag tvungen att gå igenom en ännu grundligare säkerthetskontroll, och jag fick ta av mig skorna också, något som jag aldrig tidigare har gjort. Flyget från TXL - JFK var ta mig tusan det drygaste jag varit med om, och då har jag ändå flugit tio timmar enkel resa till Sydafrika. Men det var å andra sidan på natten och även om det har sina nackdelar så föredrar jag det alla gånger framför 9 timmar i luften dagtid. Tittade i alla fall på Modern Family, The Hobbit: An Unexpected Journey och The Big Bang Theory samtidigt som jag sprang på toaletten flera gånger. Jag drack ganska mycket vatten för det var så varmt att mina läppar torkade ut, och så brukar det minsann inte vara på flygplan.

 

Väl framme på JFK tror jag att jag gick igenom fel tull egentligen, men jag fick ju mina stämplar och vi pratade om att jag skulle vara au pair så det var ju inga missförstånd så sätt. Svettades ju som en gris av rädsla dock. Utanför den kontrollen hittade jag äntligen tjejerna från Au Pair in America. Vi gaddade ihop oss i en hög och hämtade våra väskor, deklarerade vårt baggage och blev upphämtade av organisationen. Vi klämde verkligen in oss i den bussen för att ingen skulle få vänta längre, så vi hade två resväskor inne i bussen och en tjej satt på ett halvt säte. Det var tack o lov inte jag. 

 

Attityden kring bilbälten var också spännande för det var vi inte många som hade. När jag började krånlga med mitt sa tjejen bredvid att "äsch, det behövs inte" ungefär. Det var inte så jag kände så jag gick på min magkänsla. 

 

Nu är jag på hotellet alltså och har ätit mitt tredje mål varmt mat idag. Jag sitter och fryser på grund av trötthet och måste komma på hur jag ska ladda mina saker under natten ... vilket antagligen inte kommer att hända eftersom min säng är inställd som en extra säng och därför inte har några eluttag. It's all fun and games. 

 

I vilket fall som helst känns det fortfarande bra i magen, och det är ju det viktigaste, eller hur? Blir lite nedstämd när jag tänker på min familj, typ får upp bakgrundsbilderna på datorn med mina bröder eller tänker på att alla snart börjar vakna och har jullov där hemma. Men detta ska nog bli bra. 

 

Nu sitter jag på ett hotell i Malmö och tittar på Pirates of the Caribbean: At World's End. Detta är min sista kväll i Sverige på väldigt lång tid och jag vet inte ritkigt hur det känns. 

 

Igår var jag i alla fall ute med mina kompisar och oj vad jag grät när jag skulle säga hejdå till alla fina människor som jag har i mitt liv. Mina bästa vänner är de bästa som existerar och jag kommer att sakna er något enormt - ni vet vilka ni är. 

 

Jag packade färdigt i förmiddags och då vägde resväskan 19,1 kilo och handbagget vägde 6 kilo. Sedan tryckte vi ner lite fler saker i resväskan - typ regnkläder och gummistövlar vilket jag korkat nog hade glömt fram tills det var tjugo minuter innan vi skulle åka. Det har jag tryckt ner i väskan nu, tillsammans med lite andra föremål så vi ber till alla gudar som finns att resväskan inte överstiger viktgränsen, dvs 23 kilo. 

 

Mitt handbagge är jag inte så orolig över mer än att alltihopa är så förbaskat tugnt. Jag har tyckt det var jobbigt att bära väskan till och från bilen under dagen ungefär, men imorgon ska jag hänga på tre flygplatser med den väskan. Fy fan säger jag bara. 

 

Jag är också orolig, naturligvis, över alla diverse papper och sånt som måste vara i ordning inför imorgon. Jag tror att jag har koll på det men jag måste gå igenom det imorgon bitti en gång till. 

 

Förutom då att jag har gråtit av och till sedan julafton (sista gången jag gick i kyrkan här hemma, sista gången jag träffade mina kompisar, sista natten jag sov med min lilla katt, sista gången jag duschade hemma ... listan är lång och konstig) så gör jag nu mig redo för sista avsnittet av Downton Abbey och jag kan inte påstå att jag är redo. Så jag kommer gråta fett mycket ikväll och fett mycket imorgon så jag lär ju ha en sjuk huvudvärk under morgondagen. Ser så fantastiskt mycket fram emot det hela. 

 

I ärlighetens namn är jag en blandning av vettskrämd och superpeppad. Kan inte riktigt förstå att jag ska över Atlanten imorgon, men det kommer blir så roligt.

Sedan jag skrev sist har jag hunnit med en massa saker. Jag hade sista jobbdagen i fredags och jag fick en blomma av chefen plus företagsjulklapp vilket var första gången!

Jag julshoppade på förmiddagen med en familjevän och vi sa hejdå till varandra, vilket var tuffare än jag trodde att det skulle bli. Hon är ju ändå väldigt nära familjen och har funnits där i hela mitt liv, så att inte träffas på ett år kommer nog vara svårare än jag trott. 

 

I lördagskväll var några av mina närmaste vänner här och åt. Jag fick ett litet usb-minne med bilder från dessa åren att titta på när jag har hemlängtan, vilket var himla gulligt! Jag har bestämt mig för att inte titta på bilderna i förhand så jag blir förvånad på riktigt över vilka guldklimpar de har skrapat fram. 

 

Ungefär så snabbt känns det som alla mina tankar går runt i hjärnan just nu. Saker jag ska göra, saker jag borde ha gjort för länge sen, måste köpa detta, måste hinna detta, måste ringa detta samtalet. Så mycket grejer och alldeles för lite tid!

 

Det är bara tolv dagar kvar, varav fyra går bort pga heldag i Skåne innan jul (hejdå farmor och farfar/fira faster som fyller jämnt), julafton, juldagen, annan dag jul och INGENTING ÄR ÖPPET. Alltså måste jag ha handlat allt jag behöver handla den 22 december. Och tills dess är det en vecka. Varav jag jobbar tre dagar till.

 

Just nu känns det som att jag klagar en del och jag vet att jag gör det. Jag måste få ur mig stressen någonstans och det blir här idag. 

 

Jag har börjat skriva en packningslista och en inköpslista men som sagt, det snurrar. Resefebern har också kommit och jag har börjat sova dåligt om nätterna, vilket jag inte har gjort sedan veckan med uppkörningen. (Innan dess var det studenten och innan dess var det resan till Sydafrika. Detta har varit ett himla roligt men sjukt stressigt år.)

 

 

Men julkänslan gör sig till känna allt mer för varje dag som går! I helgen var det Lucia och jag var brandvakt på Karlskronas bästa luciatåg i lördags (Fredrikskyrkans flickkör). Om ni får chansen så måste ni gå i mitt ställe nästa år för det är verkligen magiskt! 

 

Vi klarade oss undan bränder och avsvimmade tärnor i en fullsatt kyrka (så fullsatt att vi fick säga nej till folk som ville komma för att det blev en brandrisk)! Det var första gången jag var brandvakt så det var lite nervöst också ... Jag har heller aldrig sett någon som svimmat så jag var kanske inte bästa valet av brandvakt. Men som sagt, allt gick bra! 

 

I söndags gick jag i Luciatåg och jag är nog inte nöjd med min del i det hela egentligen, men folk säger att det lät bra så jag litar på dem! Det var himla stressigt där också med små barn som skulle vara med, ett litet tärnljus som gick sönder 2 minuter innan vi skulle gå in och min lillebror fick näsblod strax innan det på sitt stjärngosselinne ... Allt löste sig och blodet gick bort i tvätten faktiskt! 

 

Just nu vill jag bara att veckan ska ta slut för det innebär äntligen lite ledighet (tror jag ja ...) och så är jag skittaggad på att se följande julfilmer:

 

 

 

Bucketlists är vanligt förekommande i au pair-världen och varför bryta den trenden? Det är ju trots allt något av de roligaste grejerna som tillkommer när man har en au pair-blogg!

 

Jag har hållt på med denna bucketlist sen i april ungefär och inte velat posta den innan eftersom jag inte visste vart i USA jag skulle hamna. Men nu vet jag att det blir Connecticut och kan alltså börja planera på riktigt vad jag vill göra! Listan kommer att uppdateras och tanken är att jag ska blogga om sakerna som jag uppfyller på listan och då även länka det här. 

 

- Los Angeles, CA

- Orlando, FL

- San Fransisco, CA

- Boston, MA

- New Haven, CT

- Chicago, IL

- Hawaii

- Besöka minst 10 delstater (CT, MA, NY, VT)

 

- The Wizarding World of Harry Potter

- Universal Studios

- Disney World

- Grand Canyon

- Niagarafallen

- Vita huset

- Harvard University

- Yale University

 

- IHOP (International House of Pancakes)

- Taco Bell

- Cheesecake Factory

- The Thanksgiving Turkey

- Peanutbutter-jelly sandwich

- Mac 'n' cheese

- Milkshake på en diner

- Brunch

- Carlo's Bakery

 

- Gå på en booksigning

- Gå på en konsert

- Gå på en filmpremiär

- Se en Broadway-show

- Sportsgame

- YALLFEST/WEST

- Gå på en skoluppvisning av något slag

- Gudtjänst med värdfamiljen

- Six Flags eller annan nöjespark

- Åka till ett vattenland

- Åka på en roadtrip

- Bada i Atlanten/Stilla Havet

- Luciakonsert i Svenska Kyrkan New York

- Besöka Ben 'n' Jerry's-glassfabriken

 

- Thanksgiving

- Amerikansk jul

- Halloween

- 4th of July

- Midsommarafton i NYC

Men nu är det gjort! Ca 9000kr för programavgiften, och sen är det ju pengar hit och dit till andra organisationer så som amerikanska ambassaden för visum (1360kr), internationellt körkort från Motormännen (250kr?) och polisen för utdrag (192kr) och så var det några saker till. 

När jag bara funderade på att ansöka förra hösten räknade jag en del på kostnader osv och Skandinaviska Institutet/Au pair in America var billigast av dem jag kunde tänka mig att åka med. 

Fast jag fastnade nog egentligen SI för att jag bara hade hört bra grejer om dem via bloggar. Matchningsprocessen var också en avgörande del - det här med att man kan få flera matchningar samtidgt har jag inte hittat hos någon annan organisation. Det kändes viktigt för mig att kunna prata med många och att jämföra familjer mot varandra.

Allt det slutade ju bra! Här sitter jag nu, på väg in till jobbet, med 8 arbetsdagar kvar och sen är det nio "lediga" dagar innan jag åker! Galet. Så mycket kvar att göra. 

Vi hittade ut till ambassaden, men eftersom klockan var typ 6:30 så åkte vi och åt frukost på hotell, vilket var trevligt. Vi hann med en liten promenad runt kvarteret och diskuterade lägenhetsliv (jag trivs inte i lägenheter, pappa skulle, om han nu bodde i Stockholm, gärna bo mitt i stan). Vi fixade nya bilder till visat eftersom jag tappade bort de bilder jag tog för typ tre veckor sedan. 

Väl ute vid ambassaden så stod jag i kö i ungefär en och en halvtimme utomhus. Svinkallt. Deras säkerhetskontroller är så sjukt överansträngda egentligen, men så är det ju också USA vi pratar om.

Väl inne fick jag lämna ifrån mig mina papper, och sen var det väntan igen - i typ en timme till. Jag blev uppkallad för att lämna fingeravtryck och fick sedan vänta i tio minuter till kanske innan det var dags för min intervju. 

Intervjun tog max 4 minuter och jag svarade på saker som vad heter barnen, vart ska du, ska du studerar där, ska du ha roligt? Jag fick veta att mitt visa var godkänt och det kommer att skickas hem till mig under veckan typ. 

Det enda som var lite spännande var att framför mig i kön (och sen även bredvid mig i väntrummet) var Bill Skarsgård.

Idag har jag också fått mina flygtider! Den 27:e december är det alltså Köpenhamns flygplats som gäller, sedan  är det mot Berlin och sist mot New York. På flyget mot New York åker jag tillsammans med några andra tjejer från chatten vi har, så skönt att redan ha fått kontakt! 

Och dessutom är det inte svintidigt på morgonen så allt kan gå i godan ro och förhoppningsvis får jag i mig frukost! 

Strömmen försvann någon gång innan klockan 02 och var fortfarande borta när jag skulle upp vid 06. Strömmen kom tillbaka ungefär fyrtio minuter senare, men då var det ju försent eftersom jag redan ätit frukost.

Tydligen försvann strömmen vid 10 sen och efter vid lunchtid blev mina bröder hemskickade från skolan eftersom den var för kall för att vara i. Igår var skolan stängd pga strömavbrottet och idag ska de åka in till stan för att låna klassrum i en skola där. 

Vi fick köpa mat i stan eftersom strömmen var borta fram till 21:30 måndag-kväll, och vi spelade mycket kort och gick och lade oss tidigt. Eller, jag skulle ha gått och lagt mig tidigt men strömmen kom tillbaka och jag sprang in i duschen för att hinna innan den försvann igen. 

Sen dess har min del av ön haft ström. Det var fortfarande problem på vissa delar av ön igår, bland annat där skolan ligger och därför ska de till stan idag. Mycket spännande för mina bröder. 

Och där har ni anledningen till varför jag jag har varit lite MIA den här veckan. 

Ikväll sätter jag och pappa oss i bilen och ska köra till Stockholm då jag har min VISA-intervju imorgon. Tagga typ 7 timmar i bil mitt i natten i december.