Your application is being reviewed

 
It's being reviewed! ÄNTLIGEN. 
 
Som sagt igår fick jag mail om att min profil var hos placererna redan på morgonen, men det var först sent igår kväll det dök upp på min profil. Just nu är jag väldigt, väldigt glad (som det sig bör).
 
Jag tror inte riktigt på det själv, men det kan ju vara så att jag hinner bli godkänd under dagen och får mina första matchningar i helgen? Jag tänker i alla fall hålla alla fingrar och tår så galet hårt för att det ska hända. 
 
Sen måste jag ju göra klart min video ... Jag har bestämt mig för att inleda med att jag pratar om varför jag vill vara au pair. Tyvärr är det ju skitsvårt att komma på vad jag ska prata om, så vi får se. Jag har i alla fall en himla massa klpp från denna sommaren efter det, som ska visa mitt liv här i Sverige med familj och vänner, intressen och andra påhitt. Till exempel finns det ett klipp från Vapenbröders spelning på Skärgårdsfesten, jag har klipp på mina tre bröder vid olika tillfällen och jag har ett klipp där jag dansar framför min bokhylla ... 
 
I alla fall är det bara den första delen som måste göras, men jag hinner inte riktigt idag och jag har ingen aning om hur dagen ser ut imorgon. Vi får se om jag hinner filma det då, annars får det bli på söndag! 
 
Åh, detta är så galet spännande att jag inte riktigt vet hur jag ska klara resten av dagen utan att veta någonting. 

Hos placerarna!

Igår var jag påväg att ge upp. Jag hade fått mail om att SI hade fått fel sorts utdrag från Polisen, jag jagade vårdcentral och infektionsavdelning och slutligen lungavdelnigen på sjukhuset för att boka ett tuberkulos-test som man måste göra för att bevisa att man inte är smittad (eftersom jag inte är vaccinerad).

Det kändes inte som att det var många saker som gick min väg igår, men nu när jag vaknade med mail från min kontaktperson där det stod att min profil är hos placerarna? Helt plötsligt känns det som att jag kan komma iväg igen.
 
Ska jag vara helt ärlig har jag inte ritkigt koll på vad placerarna gör för någonting, men jag tror att de matchar min profil mot familjers profiler för att se vad som eventuellt skulle passa bäst. Familjerna rekomenderas alltså till min profil om jag har fattat det rätt? Det är väl mest för att man inte ska känna att man får helt random matchningar som inte ens finns på kartan att man klarar av. Äsch, jag vet inte. Jag får se! 
 

T U E S D A Y

Jag fick reda på i fredagskväll att kontoret hade ringt en av mina referenser, så nu är det verkligen på g. Jag önskar bara det kunde gå lite, lite snabbare. Börjar bli riktigt otålig här. 

Under tiden har jag påbörjat au pair-arbetet i förtid. Detta är andra morgonen som jag går upp vid sju och väcker de av mina småbröder som inte är vakna, och sedan hjälper till med frukost och kläder och borsta tänderna på minsta innan det är dags för skolbussen 08:05. 

Nu låter det som om jag har typ åtta syskon, men det är bara tre bröder varav en fyller arton om ett halvår. En är tolv och den tredje är nästan sex år gammal.

Andra saker som händer idag är informationsmöte med timbanken om vikariat i barnomsorgen. Jag behöver bara få de papper som behövs och det har inte gått så bra ... Väntar på papper från polisen som förhoppningsvis kommer idag, annars har det nog blivit fel någonstans. Posten kommer vid tio här så jag får vänta tills dess - det finns inte mycket annat att göra. 

Glömda papper

Jag fick mail från SI i onsdags. Gissa om jag vart glad? Det var däremot inte ett "du är godkänd!"-mail utan "du har glömt ladda upp ett dokument". 

Vad arg jag blev när jag insåg att det var mitt fel att allt hade dröjt! 

När man är på intervjun får man ett papper, så kallat fee sheet, där man får läsa igenom sina kostnader och skriver under att man har fått ta del av informationen. Jag skrev under på intervjun och pappa skannade dokumentet dagen efter och mailade mig, men där tog det visst stopp. 

Nu är det uppladdat så nu får jag väl börja om att räkna de där två veckorna som det skulle ta ... Så klantigt! 

Hagelgevär och bad

Igår hände det mycket i min värld.
 
Jag tog tag i saker och beställde personbevis 120 från Skatteverket, eftersom min intervjuare från SI tyckte att jag skulle göra det. Som hon sa så vet man aldrig hur snabbt efter matchningen man ska åka eller får en tid hos amerikanska ambassaden, så hon föreslog att jag skulle beställa det så snart som möjligt, eftersom det kan ta tid. 
 
Jag skickade även in en intresseanmälan till barnomsorgen i kommunen, komplett med cv och personligt brev, varpå jag ringde chefen för timvikariat i kommunen och pratade med henne. En timme senare fick jag en inbjudan till informationsmöte om det här! Det lönar sig med andra ord att ringa upp folk. 
 
Efter det provade jag att skjuta hagelgevär på lerduvor (jag träffade 0/12) och efter det hämtade jag på fritids. 
 
Jag och min stora lillebror lagade middag men glömde att krydda kycklingen, så det blev tyvärr ingen hit. Efter det åkte hela familjen till en av öns badstränder.
 
Tyvärr är jag en sån person som är sist i och sist upp. Jag hinner aldrig bada med mina syskon för att jag är för långsam i haha ... I vilket fall som helst övade jag på att stå på händer i vattnet, vilket ni kommer att se bevis på nedan. 
 
Ett annat tyvärr är också att jag är så fruktansvärt otränad att jag vaknade med träningsvärk imorse. Jag får ta mig tusan ta i tag med det där med, för så här ska det väl ändå inte vara? Jag är öm i överarmen och i låren. Sorgligt, minst sagt. 
 
Idag är det två veckor sen jag hade min intervju, men jag har inte hört ett ljud. Är det normalt? Min intervjuare sa att det kunde dröja upp till 2,5, vilket skulle vara typ på fredag. Har jag inte hört något på måndag får jag väl ta kontakt med dem. Man blir ju bara så otålig på att verkligen komma igång!
 
 
 
 

Den långa väntan

Det har nu gått ungefär en och en halv vecka sedan jag var på intervjun i Växjö. Sedan dess har jag hunnit vara i Stockholm i fyra dagar och hälsat på en kompis, jag hann fylla 19 och besöka Växjö igen på andra ärenden. Jag har hunnit få en utdraget ur straffregisteret och ska skicka vidare det till Malmö idag. 
 
Tyvärr har jag ännu inte fått svar från Skandinaviska Institutet/Au pair in America om hurvida min ansökan är godkänd eller inte. Min intervjuare gissade på att det kunde ta upp till två och en halv vecka innan jag fick svar, då det fortfarande är semestertider, men det betyder ju inte att jag gärna får svar tidigare. 
 
Under tiden jag väntar är varje mail en tortyr. När mobilen surrar till och jag vet att det är mail hinner hoppet öka något enormt bara för att bli besviken när det är ytterligare ett mail från Zalando. (De skickar ut väldigt många mail i veckan. Jag borde sluta prenumera på deras nyhetsbrev helt enkelt.)
 
Jag vet att detta bara i början. Jag har läst bloggar om matchiningsprocessen sedan och den verkar ännu mer tortyrliknande, när varje gång man får en notis i telefonen tror att det är en matchning med en familj. Men som Diana Ross hade sagt: "I will survive". Det är bara att vänta tills nästa steg i den här processen kickar igång. 
 
Här kommer två bilder från Stockholm! :)
 
 

Almost there


Jag var på väg att skriva "nu är slutet nära", men då låter det ju som om jag är döende. I vilket fall som helst är jag snart klar med min ansökan, jag ska på intervju på onsdag och sen är jag kanske i matchningsprocessen? 

Jag vet inte riktigt hur snabbt det går efter intervjun innan man är godkänd, men jag tänker räkna med att det dröjer i alla fall en vecka. På det viset kan jag inte gå runt och hoppas på att bli godkänd innan helgen. Jag hinner liksom inte bli besviken när det inte ploppar ner ett mail på fredag :)

Jag har i varje fall börjat med min au pair video och klipper och filmar små klipp på familj och vänner och sånt så fort jag kan, och det är så roligt att det kanske blir några vloggar när jag är där borta på andra sidan Atlanten. Vi får se helt enkelt :)

Idag har jag jobbat första dagen i sista veckan på sommarjobbet. På lördag åker jag till Stockholm, kommer hem tisdagkväll och på onsdag fyller jag år. Efter det får livet väl liksom rulla på? Jag ska söka lite jobb och framför allt anmäla mig till timvikariat i kommunen. Kan ändå passa på att få lite barnerfarenhet till, det skadar ju aldrig! :)

Jag heter Rebecca, jag är 19 år och jag kommer från Karlskrona. Den 27 december drog jag på mitt livs äventyr och hamnade i South Glastonbury, Connecticut där jag jobbar som au pair i ett år. Jag tar hand om två barn: C som är fyra år och E som är 10 månader. Jag spenderar mina pengar på böcker, mat och resor.


HannaVic logotype