Chicago

 
Meg Cabot - författare till En prinsessas dagbok, b.la. 
 
 
Susan Dennard - författare till Truthwitch.

 
Booksplosion är en grupp på youtube som bara (nästan) pratar om böcker! Har följt dem i lite mer än ett år och var så himla kul att träffa Christine, Jesse och Kat
 
 
Två andra booktubers - Sasha och Natasha.
 
 
 
 

CAPE COD - Sandy Neck Beach

 

CAPE COD - Chatham

 
 

CAPE COD - Nauset Beach & Monomoy Island

Bilderna som följer är från vår andra dag på Cape Cod, dagen som jag kallar för den stora jakten. Jakten efter sälar som påstods finnas på Monomoy Island, som man skulle kunna se från Morris Island eller ta en båttur till. Ingenting funkade som det skulle så vi fick inte se några sälar tyvärr, men jag har lovat Lisa och Franzi att när de kommer till mig i Sverige, då jäklar ska vi se sälar. Utklippan, som ligger utanför Karlskrona, har nämnligen helt galet många om jag inte minns fel. Man kan även boka sälsafari upptäckte jag igår efter en snabb googling.
 
En mås för havstemat eller en gyllene kvick? No one knows

CAPE COD - Airbnb

 
Vi bodde här och jag kan verkligen rekomendera det till tusen! John and Jo Leal var, som jag tidigare nämnt, så himla snälla och trevliga. De bjöd oss på en jättegod middag med sallad och lax samt frukost med gröt och färska bär (som jag inte åt men sak samma). Vi hade ett jättefint rum med eget badrum, huset var så galet charmigt och de har precis byggt en trädkoja i trädgården! 
 
Om ni någon gång åker till Cape Cod tycker jag verkligen att ni ska kolla om ni kan bo här för det var värt varenda krona. 

CAPE COD - Race Point Beach

 
Race Point Beach var så himla vackert! Trots kylan så hade vi också väldigt roligt när vi hängde där och vi tog en himla massa bilder - och jag tog cirka 40 bilder på vågor som inte ens var särskilt bra? Äsch - vi fick några bra hopp-bilder i alla fall. 
 
Efter detta gick vi tillbaka till bilen för vi ville till en annan strand för att faktiskt se solnedgången men ve och fasa - bilen startade inte. Vi kunde komma in i det men motorn sa inte ett ljud ... Vi ringde Franzis värdfamilj men mottagningen var sådär så vi tappade dem hela tiden, vi hade alla ganska dåligt batteri efter en dag med gps-användning och kyla ... Tack o lov så kunde två män börja försöka förstå vad som var fel och till slut kom en familj som hade en startkabel så vi kunde få igång bilen igen. Detta var typ 30-40 minuter efter att vi hade börjat försöka. 
 
Vi fick rådet att stanna bilen endast när vi var tvugna så vi körde till vårt airbnb och ringde en verkstad som kom och hjälpte oss med att fixa batteriet, och verkstadsmannen kom även tillbaka på morgonen och fixade så att batteriet inte skulle lossna igen, allt för 50 dollar (ca 430 kr). 
 
Våra värdar, John och Jo Leal, tyckte så synd om oss att de plockade fram rester från sitt kylskåp och delade med sig fast de egentligen bara skulle bjuda på frukost och vi pratade om en massa trevliga saker. De var såna fina pärlor! Kan verkligen rekomendera deras airbnb. 

CAPE COD - Provincetown

 
Wow. Vilken bildbomb. Sorry about that. Detta är dessutom bara en del av dag ett så tack o lov att jag bestämde mig för att dela upp inlägget i olika delar ... 
 
I alla fall - min klocka ringde 5:30 och jag körde till Franzis hus vid 06. Där hoppade jag in i hennes bil och Lisa kom även hon, och sedan bar det mot Cape Cod. Vi hamnade först i Eastham där vi checkade in vårt airbnb - himla gulligt! Sedan körde vi vidare till Provincetown, gay capital of the east om jag förstod det rätt.Prideflaggor överallt, en himla massa Bernie 2016-skyltar och en himla trevlig atmosfär. 
 
Vi började med att äta lunch på the Purple Feather där vi fick reda på att denna helgen var det en choklad-scavenger hunt i staden, arrangerad av the Purple feather. Vi fick ett stämpelkort á la orientering i skolan samt ett papper med ledtrådar och sen vandrade vi runt i butiker - tillsammans med en himla massa andra personer som gjorde samma sak. I vissa affärer var skulpturen jättevälgömd och i andra var det mitt i rummet - i vilket fall som helst var det ofta jättesvårt att hitta. 
 
Tillbaka på Purple feather lämnade vi in våra lappar, satte oss ner och åt glass och en chokladbomb för Lisa, värmde upp oss rejält i väntan på vinnaren. De drog en vinnare per dag bland alla inlämnade lappar och en vinnare drar de idag, "the grand prize", för de som hittade alla 20 skulpturer. Fingers crossed att det blir vi! 
 
Efter det gick vi på en promenad i staden, såg Provincetown High School - så himla fin skola! Vem hade inte velat gå där? Vi tog oss ner till stranden och hängde där en stund innan vi drog vidare för att se solnedgången - men mer om det en annan dag. 
 
Hoppas att ni hade en bra helg där hemma :) 

söndag i new york

 
text kommer vid ett senare tillfälle. hoppas att er helg var bra!
 

Påsk i Vermont

 
Jag har nu besökt min fjärde delstat, Vermont. Vi firade påsk i Jay Peak, VT, på ett en skidort. Ingen av oss åkte skidor dock, vi var där för badlandet! Det var ett trevligt inomhusbadland, lite likt Lalandia men mindre. Det hade dock en cool minisurfing-grej, typ en vågmaskin där folk kunde prova olika flytbrädor i "motvågor". Svårt att förklara men ni borde förstå vad jag menar. Tyvärr provade jag inte eftersom jag är i USA och man var tvungen att skriva på att man inte skulle stämma hotellet om man skadade sig. 
 
Vi fick liftkort av någon anledning så vi kunde åka upp till högsta toppen och se utsikten. Helt galet vackert! Snön låg så vackert i trädtopparna. Det var inte ens särskilt kallt där uppe. 
 
Efter det åkte vi lite längre söder ut i Vermont (Jay ligger sjukt långt norr ut, nästan uppe vid kanadensiska gränsen) till Waterbury, där den första Ben and Jerry's fabriken ligger. Yay! Jag har nu besökt moderskeppet. Tyvärr gick vi ingen guidad tur för inget av barnen var på sitt bästa humör och de hade ingen produktion på lördagar ändå, så det gjorde ingenting. Men jag köpte en himla massa souvenirer. 
 
Vermont är känt för lönnsirap och vart vi än besökte så syntes det klart och tydligt. Lönnsirapsklubbor, popcorn med lönnsirap, ost, bacon, munkar, cheesecake. Överallt. Jag har aldrig riktigt gillat lönnsirap, det är lite för sött för min smak, men amerikanare är galna i det. 
 
Som alltid måste jag ta kort på allt som är svenskt! Det är första gången jag ser Gevalias kaffe i en affär här, men å andra sidan så har jag ju inte heller direkt letat då jag inte dricker kaffe. Min värdmammas föräldrar dricker tydligen Gevalia så jag känner att dem tycker jag om! 
 
Vermont (och Maine) är tydligen Mekka/Disneyland för ölfantaster som min värdpappa, så ja, vi åkte runt till olika ölbutiker och inspekterade sortimentet efter diverse sällsynta sorter som bara säljs när torsdagar kommer två stycken på samma vecka. Såg en keps där det stod Waterbeery på i alla fall som jag tyckte var lite roligt, likaså dessa tvålar som luktade som öl. 
 
Alltså jag vet inte om det stämmer, men den riktningen som bilden är tagen på är mot Kanada så vi kan låtsas att jag vinkade till Kanada. Tyvärr saknade E ett pass och jag hade varit för långsam med att skicka in min DS2019 till huvudkontoret för APiA för en underskrift, så vi kunde inte åka över. Inte för att vi hade tid för det ändå. 
 
Sist men inte minst, mina souvenirer. Jag har nu bestämt mig för att samla på, från mina resor här i USA, pins, magneter och eller julgransprydnader. Tyvärr har jag inte köpt något från varken Boston eller New York än, men jag bor tillräckligt nära för att hälsa på igen. 
 
När vi kom hem (efter att vi tömt bilen och haft C till att leka utomhus under tiden) så visade sig att påskharen hade hälsat på, och med en korg till mig också. Blev så glad för jag hade inte förväntat mig det, och det var så omtänksamt också! Massa godis från Reese's, smakprov av jelly beans för att jag aldrig har smakat det, och så två biobiljetter. Så omtänksamt! Efter att ha haft ett par tuffa veckor med hemlängtan så behövdes verkligen den här boosten. 
 
Nu ska jag snart sova i alla fall, för trots att hotellsängen var skön så är den här hemma i South Glastonbury bättre. Jag är ju självklart också sjuk igen. Förkyld igen för tredje gången på tre månader. Så himla roligt! Halsen gör ont och hostar gör jag mest hela tiden. Lungorna roslar osv. Jag som faktiskt hade bestämt mig för att börja gymma på riktigt denna veckan. Nu får det ju vänta ännu lite längre. 

b o s t o n

 
Den här helgen har jag hängt i Boston. Jag åkte dit med en tysk au pair som var på orientation samtidigt som jag, Julia heter hon. Hon bor i Fairfield, CT, men kommer att flytta härifrån snart med sin värdfamilj som hon trycker in så mycket hon någonsin kan på den tid hon har kvar och frågade om jag ville åka till Boston med henne. Att jag ville! 
 
Jag hämtade henne i New Haven i fredagskväll, hon sov över hos mig och så åkte vi buss från Hartford in till Boston. Det tog två timmar på pricken, var oerhört smidigt. Väl där tog vi tunnelbanan, eller "the T" som den heter i Boston, till Park street och började vandra längs med Freedom Trail. Det var en fin promenad runt om i Boston på ungefär 4 km (stod det i guideboken, jag är något tveksam) där man får se många viktiga platser för hela USA:s historia. Det var trevligt att gå där men jag kände rent spontant att det saknades informations-skyltar för någon som inte visste så mycket. Med andra ord hade det varit bättre om jag hade haft en guide och/eller mamma.
 
Vi trampade på och vandrade totalt 23 000 steg igår. Vi passade på att gå in på Brattle Book Shop, där jag glömde att ta bilder för jag var för upptagen med att titta på böcker. Men delar av denna typ loppis-bokaffär (billiga, andrahands böcker) var utomhus och jag älskar ju att bara vandra bland böcker så jag var lycklig!
 
Söndag morgon vaknade jag klockan åtta efter nattens tidsomställning, dvs egentligen var klockan sju. Julia lyckades sova lite längre (jag vaknade på grund av tjejerna i rummet bredvid oss började prata och duscha). Vi gjorde oss i ordning och började gå till Harvard vid 9:45. Vi åt frukost på Starbucks och jag döptes om till Rebekah. Det var himla mysigt att vandra omkring på Harvard, men jag tror att det hade varit ännu roligare att se det i action som när vi var på University of Pretoria (Sydafrika) förra året. Igen, saknade en guide men vi hade inte tid. 
 
Nu är jag hemma i alla fall, vi ska äta middag här snart och jag är helt slut. Jobbar stenhårt för att inte somna redan nu. Jag har redan börjat fundera på andra resor, till Washington DC och till Chicago bland annat, och ska nu bara hitta tid och pengar för att ta mig dit. Jag måste även börja spara mer pengar om detta ska bli av haha ... Ah well. Lever gör man ju bara en gång. 
 
(1) dear old Washington, (2) jag i Boston Commons, en stor park framför något slags monument som jag inte tog reda på vad det var, (3) Massachusettes State House, (4) monument för fallna Boston-soldater i inbördes-, första eller andra världskriget. Jag minns inte. (5) Boston Freedom trail emblem som fanns på vissa ställen längs med leden, som för övrigt markerades runt hela Boston med röd tegelsten, (6) glassen som vi köpte vid lunchtid som ett mellanmål. Gelatos och Glassiären hemma är mycket godare. (7) En del av Bostons horisont, (8) igen en horisont bild men denna gången från East Boston Piers Park (tror jag). (9) Kvällens middag, som mer eller mindre inhalerades efter en dags promenerade på Back Deck, (10) och (11) togs på Harvard University. (12) på en ekorre som kom jättenära efter att vi kallade på den och (13) är även den från campuset på Harvard.

NEW YORK BABY

Igår var jag i New York! Kan tyvärr inte säga att jag är riktigt förälskad ännu, på samma sätt som jag har en kärlek till Paris (för Paris är ca världens mysigaste stad). Men jag ser verkligen potentialen för att verkligen bli förälskad! Dessutom hängde vi bara i turiststråken igår så det kan förklara varför jag inte blev upp över öronen kär i New York - jag absolut hatar turister. 
 
Summa av kardemumma så gick jag 20 000 steg igår enligt min kära lilla iphone. Här kommer bilderna från vår promenad!
 
 
Vi började med att gå till New York Public Library - som jag har velat gå till ända sedan Carrie skulle ha sitt bröllop där i Sex and the City. Tyvärr blev jag besviken - jag såg inga böcker alls? Jag hade förväntat mig stora rum med bokhyllor fyllda med nya och gamla böcker á la skolbilbioteket på Hogwarts - vilket kanske är lite orealistiskt nu när jag tänker efter. Istället var det många trappor och korridorer, stora rum med bord och människor som satt med datorer. 
 
 
Top of the Rock - att jag har varit högst där upp gav mig lite svindel om jag ska vara ärlig. 
 
 
Vi tog en häst och vagn-tur i Central Park - det var supermysigt men gick lite för långsamt för min smak haha. Vi åkte i alla fall förbi en massa ställen där filmer spelats in, men jag blev mest exalterad över alla ställen där Stuart Little hade varit haha. Vi stannade även vid fontänen från introt till Vänner, vilket var så spännande! 
 
Efter lite efterforskning (jag kände att det stämde inte rikigt) så är detta inte alls fontänen från Vänner. Vilket lurendrejeri. Är sjukt besviken nu faktiskt, var så himla glad över att bilderna därifrån var bra. Aja, nu får jag ju en anledning att åka till Burbank, CA, och ta bilder med den RIKTIGA fontänen! 
 
Jag var i New York med dessa tjejerna - Carla från Portugal, Kasia från Polen och Nadine från Tyskland. De två första var jag på orientation med och Nadine bor jättenära Kasia i New Jersey så hon hängde också med på detta - vilket var jättekul! 
 
 
M&M store, sjukt mycket godis och yay, go Sweden! Sedan gick vi vidare mot Times Square. 
 
 
Vi tog tunnelbanan från Times Square (så galet mycket folk, påminn mig om att inte hänga där igen ... ) till Flatiron building (nedan). Efter ett väldigt kort stopp där, endast för bilder lite snabbt, så åkte vi vidare mot Brooklyn Bridge. 
 
 
Jag har försökt få fram hur lång Brooklyn bridge faktiskt är, men får bara fram att huvuddelen är 486 meter långt - vilket låter ganska konstigt för det måste ha varit ungefär hur långt ut på den vi gick, och vi var inte ens halvvägs. Sen vet jag inte heller hur man mäter broar osv så jag har ju säkert fel. 
 
 
Nästa stopp var vid Ground Zero. De två minnesplatserna som är gjorda för de två tornen är väldigt fina och passande. Det är två fyrkanter, lika stora som platsen som tornen stod på, med vatten. Längs med kanten finns alla namn på de omkomna ingraverade tillsammans med om de jobbade i tornen eller tillhörde distrikt 42s brandförsvar osv. 
 
 
Vi avslutade allt nere i Battery Park där man kan se Frihetsgudinnan. Älskar alla ekorrar som springer runt i parkerna och blir matade av turister. Älskar att jag kan se ekorrar, flera stycken varje dag, här, för de är så gulliga. 
 
Jag var helt slut när jag satte mig på tåget hem vid 18-tiden. Jag var i New Haven strax efter 20.00 och efter ett snabbt stopp på Dunkin Donuts (fett besviken dock, fick en bränd bagel) så körde jag hem och var hemma vid 21:15. Helt utmattd och ont i fötterna så gled jag i alla fall i sängs efter att ha pratat med mina värdföräldrar.

Jag heter Rebecca, jag är 19 år och jag kommer från Karlskrona. Den 27 december drog jag på mitt livs äventyr och hamnade i South Glastonbury, Connecticut där jag jobbar som au pair i ett år. Jag tar hand om två barn: C som är fyra år och E som är 10 månader. Jag spenderar mina pengar på böcker, mat och resor.


HannaVic logotype