Sophie Jordan & Victoria Aveyard

Då har man prickat av ytterligare en grej från min bucketlist - nämnligen boksignering! Så roliga och trevliga författare var det. 
 
Jag tog tåget från New Haven vid 11:25. Väldigt snart därefter fick vi reda på att det fanns ett tåg framför oss på spåret som inte fungerade och att det, tack vare att en ledning kollapsat, endast fanns ett spår att köra på. Jag, liksom alla andra passagerare blev givetvis superglada för det medelandet! Vi kom förbi det trasiga tåget efter en stund och trots det lilla hindret så gled vi in på Grand Central Terminal i tid. 
 
Jag tog mig helt själv från ena änden av centralen till den andra och på tunnelbanan mot downtown och Union Square. Väl där gick jag ut genom fel utgång men jag hittade ett Au bon pain att gå på toaletten på och köpa vatten, så det gick på ett ut. Jag var inte så långt ifrån Books of Wonder så jag traskade på i kylan. 
 
Som ni kanske märkte igår var jag inte jättepeppad på att gå - alla hade trots allt pratat om hur galet kallt det skulle vara och jag borde verkligen inte vara utomhus för länge och så vidare. I slutändan var det ändå bara typ åtta minusgrader, och jag gick relativt snabbt och hade bra kläder på mig så jag frös inte särskilt mycket. 
 
Det var värre när jag kom till Books of Wonder haha. Jag köpte de tre böcker jag ville ha signerade (Reign of Shadows, Glass Sword Cruel Crown), fick min biljett till signeringen. Jag var där vid 14-tiden, och fick nummer 40. Det var tur för det högsta nummer jag hörde senare var 99, men jag är rätt säker på att det fanns fler människor efter det.  
 
 
Både Sophie Jordan (överst) och Victoria Aveyard (underst) var jättetrevliga och svarade på en massa frågor. Till exempel så vill Victoria Aveyard ha Darth Vader, Tony Stark och Oprah i sitt dream team om det skulle bli en zombie apocalypse. När jag fick mina böcker signerade såg jag till att de visste att jag var från Sverige because swag.
 
 
På väg från Books of Wonder hittade jag denna butiken vilket gjorde mig oerhört förvånad, för jag visste inte att de fanns utanför Sverige! Danmark och Tyskland hade jag nog kunnat tänka mig men inte USA och inte på Manhattan. Jag klagar inte, små Sverige-doser lite mest hela tiden är helt okej med mig!
 
Jag tog mig vidare till Starbucks för lite påfyllnad av energi eftersom jag ätit en chocolate chip cookie till lunch (oops) och tryckte i mig en ciabatta med ägg, bacon och goudaost (godare än det låtar) och en varm choklad i största storleken. Det blev tunnelbanan tillbaka till GCT. 
 
I andan av alla hjärtans dag så måste deklarera min kärlek till express-tunnelbanetågen: istället för att åka förbi typ åtta stationer (vad vet jag) så gick jag på vid Union Square och av vid Grand Central, Jag behövde inte ens fundera på om nästa var mitt stopp eller inte för det var verkligen det enda stoppet på Manhattan. På vägen hem fick jag också sittplats för jag har lärt mig vart på perrongen man ska hänga.
 
Tågresan hem gick mycket bra, pratade med en amerikanare som var väldigt trevlig och i slutändan pratade vi även med paret på andra sidan gången om Sverige. Van som man är från samhäll internationell var det inte så jobbigt som man kan tro att vara svensk och prata med främlingar på ett tåg!
 
Bilfärden hem var spännande dock haha, eftersom jag lite spontant svängde av vid en exit jag aldrig hängt på innan för jag behövde hitta en toalett samt ta av mig min stora vinterjacka. Jag lyckades visserligen göra båda dessa grejerna (mannen i kassan på bensinstationen där jag gick på toaletten och köpte en påse chips undrade artigt hur min alla hjärtans dag var. Ensam, invirad i halsduk och en chipspåse i handen svarade jag "super") och kom sedan ut på någon slags bakväg innan jag kom till den "rätta" motorvägen, dvs den jag är van vid att köra hem på. 
 
Jag hann se slutet på kvällens Downton Abbey-avsnitt och sedan lite på Mercy Street innan jag bestämde mig för att jag var för trött för det där. När jag är klar med det här inlägget ska jag släcka lampan och somna med det bums, för jag är galet trött och det är jobbdag imorgon så jag behöver alla timmar jag kan få. Mina böcker får jag börja läsa imorgon innan jag jobbar.
 
God natt!











Kom ihåg mig?

Jag heter Rebecca, jag är 19 år och jag kommer från Karlskrona. Den 27 december drog jag på mitt livs äventyr och hamnade i South Glastonbury, Connecticut där jag jobbar som au pair i ett år. Jag tar hand om två barn: C som är fyra år och E som är 10 månader. Jag spenderar mina pengar på böcker, mat och resor.


HannaVic logotype