updates | match #2, #6 & #7
Match #2 | Denver, CO
Jag har i princip inte skrivit någonting om min andra matchning. Främst för att vi pratade i söndags, och redan i måndags blev jag erbjuden att matcha med den ensamstående mamman. Jag bad om extra tid för att prata med mina föräldrar som precis kommit hem från en utlandsresa.
Igår mailade jag och tackade nej. Jag kände inte att jag ville ta hand om ett litet spädbarn. Jag trivs bäst med flera barn så att det händer mycket. Det var jättejobbigt att skriva mailet för jag tyckte verkligen om mamman, men det måste kännas rätt på alla punkter och det gjorde det inte här.
Matchningen har försvunnit från min sida nu.
Match #6 | Bloomfield Hills, MI
Jag pratade med den här familjen igårkväll, när jag var så trött att jag nästan föll ihop kändes det som. Pratade bara med mamman - som nästan alltid - och hon var trevlig, men när mina föräldrar bad mig beskriva samtalet kände jag mest ett ljummet intresse. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det men det lockar inte riktigt. Vi ska kanske skypea igen under helgen så att jag får en chans att prata med barnen.
Match #7 | South Orange, NJ
Hur snart efter ett samtal kan man maila familjen och säga att man är intresserad mer? Vi har sagt att vi ska ha mailkontakt och prata igen sön-/måndag, men jag tycker verkligen om den här familjen!
Kändes dock som att jag sabbade intrycket lite när jag berättade att jag är något kinkig med maten, men det finns liksom väldigt lite att göra åt det och det är en viktig del av mig som familjer mer eller mindre måste veta innan jag kommer.
Jag hoppas, hoppas, hoppas att jag känner likadant imorgon, och dagen efter det! Efter samtalet med mamman så känns det helt plötsligt som en enormt stor trygghet att ha en svensk värdmamma.
Kändes dock som att jag sabbade intrycket lite när jag berättade att jag är något kinkig med maten, men det finns liksom väldigt lite att göra åt det och det är en viktig del av mig som familjer mer eller mindre måste veta innan jag kommer.
Jag hoppas, hoppas, hoppas att jag känner likadant imorgon, och dagen efter det! Efter samtalet med mamman så känns det helt plötsligt som en enormt stor trygghet att ha en svensk värdmamma.
Den här familjen har också haft många au pairer tidigare vilket gör att det också är en trygghet. De vet hur de hanterar hemlängtan och kulturkrockar på ett helt annat sätt en vad en förstagångsfamilj gör. Vi au pairer går ju gärna runt och tror att vi är förberedda på allt, åtminstone jag, men det visade sig snabbt i samtalet att det var jag inte. Det känns ändå bra och jag håller verkligen tummarna för mig och den här familjen!
